Det svider i hjärtat

Fattigdom måste vara bland det värsta som finns att leva med där varje månad blir en kamp för överlevnad. Det är än värre när det finns barn med i bilden för någonstans vill man att alla barn ska få uppleva saker i sin barndom.

Just den här artikeln handlade om familjen Veström där mamma Marie knappt har råd med hyran och att hennes barn inte har tillräckligt med kläder.
Hennes son Gustav har bara ett par jeans.

Sådana här historier gör en bara så ledsen, inte just att man inte har de rätta kläderna, men att barn ska få behöva växa upp i fattigdom och redan från början se livet som en kamp om överlevnad. Ett barn ska inte behöva få sådant redan i tidig ålder, förhoppningsvis inte alls, men framförallt inte när de är små.

Att detta är ett problem tror jag för många är en helt annan värld, något som inte de flesta ser eller ens någon gång i livet kommer i kontakt med. Förutom i tidningen, när det väl skrivs om det. Jobbar man däremot med barn och speciellt i skola så är detta något som uppenbarar sig ganska tidigt. Det vanligaste exemplet på detta är när man ska på utflykt eller på skolresa och barnen ska ha med sig pengar för då kommer det alltid någon som inte har för att föräldrarna helt enkelt inte har råd. Och varje gång suger det till i magen för man tycker så otroligt synd om dem.

Nu vet jag att några där ute sitter och tänker att det minsann inte är synd om dem då de i alla fall får mat, kärlek och tak över huvudet. Tänk på barnen i Afrika…och så vidare. Och ja det är väldigt synd om barnen i Afrika, och på många andra ställen för den delen också, men vad spelar det för roll? Det är synd om dessa också. Sedan går det inte att jämföra problem då ett problem för dig kanske inte är ett problem för mig och tvärtom.
Ett bra citat hämtat ur en av den svenska hiphop gruppen Snooks låtar är: ”mina problem är så pass små att de knappt räknas som problem men det gör lika ont ändå”, och det är verkligen så det är. Man kan inte jämföra problem. De gör lika ont ändå.

I den bästa av världar skulle alla människor ha det bra och speciellt alla barn. Nu är det en verklighet som ligger fruktansvärt långt borta och jag är tveksam om vi någonsin kommer att nå dit men vi kan väl alltid hoppas för visst vore det skönt att slippa höra om sådant här i framtiden?

Framförallt skönt för alla barn som då skulle få en lugn och trygg uppväxt och får vara just barn.

Krönika Av Markus Ram 30 jul 2009 12:52