Kulturella glasögon, Rock N Roll och Gemenskap

Har tänkt en del på just ”lita inte på någon över 30”, samtidigt som jag självklart inser den lilla mängden sanningen i detta uttryck, så kan jag inte hjälpa att vid tillfällen känna på detta sätt.
När uttrycket myntades gick det hand i hand med de ungas rädsla för att associeras med den äldre, fyrkantiga och tråkiga generationen och de ungas rädsla för att bli ännu en ”Brick in the wall”. Idag är det inte svart och vitt på samma sätt, då sökte de frihet medan vi har den given.

Så vad söker vi idag? Vill vi göra karriär? Uppnå nirvana? Eller bara kolla på tv?
Vi har fått så många val att är vi endast säkra på att vi inte vet vad vi vill, ganska komiskt om man tänker på det. Vi ser alla världen olika, det är i alla fall hur jag lagt märke till det.
Det är ens ögon, allas syn är lite olika och alla har osynliga glasögon på sig, som visar världen som individen som bär dem ser det. Vissa hade otroliga “glasögon” som förklarade för dem på ett sätt som andra inte kunde se. Som Einstein, han gick knappt i skolan för att han bara såg hur fysiken fungerade och jag tvivlar på att Isaac Newton var den första killen som såg ett äpple falla, men de såg helheten på ett annat sätt. Det som är rätt intressant är att alla har sina egna glasögon på sig och de ser bara världen på sitt sätt. Självklart leder detta också till lika mycket om inte mer negativt, allt hat, alla fördomar ligger i samma ”glasögon”.

Så varför inte lita på folk över 30?
Mycket bra grejer uppkom för 30+ åren, de hade både Beatles och The Rolling Stones, i alla fall de ickerynkade och (i vissa fall) de levande versionerna.
Världen verkade större då, för mig känns det ibland som trots att jorden är ett stort ställe blir det mindre för varje dag som går. Kultur smälter samman och blandas tills det är en ny. Världen är på väg att bli en smältdeg av idéer och traditioner som kopplas samman av folk från hela världen. Så vad ska vi då göra med alla dessa glasögon? Slänga dem på en hög och bränna skiten? Det skulle vara intressant att leva i en värld utan förutfattade meningar. Eller skulle det betyda att vi skulle bli likadana allihop? Är det vad vi vill att hela jorden ska bli en gråzon?

Snackade med en kompis häromdagen och han berättar att i den stad/by han kommer ifrån är den klassiska sorten, där alla känner alla, och rykten färdas snabbare än ljusets hastighet. Han berättade för mig att anledningen att personer bli utsatta för våld eller liknande där i regel berodde på att han eller hon skiljer sig från resten, kanske inte så ovanligt. Men även om det är så i skolorna så är livet i större städer inte jämförbart, för i storstäderna är alla freaks det är en bara fråga om på vilket sätt. Och i min värld är det den bästa av världar, en värld där alla får platsen att vara sig själv.

Krönika Av Stefan Lachmann 05 okt 2009 10:26