"Mobben slet ner henne från vagnen, släpade henne genom gatorna till en kyrka där de slog ihjäl henne och sedan skrapade skinnet av hennes kropp med skärvor innan de brände kroppen."
Hon levde i Alexandria, Egypten, känt för fyren på Faros, ett av världens sju underverk och det legendariska bibliotek som hade grundats av Ptolemaios I Soter 600 år tidigare på 290-talet f.Kr och vilket under sin storhetstid ska ha haft mellan 400 000 och 700 000 bokrullar. Hennes namn var Hypatia, en kvinna som kom att bli legendarisk för sin skönhet och lärdom och som en martyr i kampen mellan de s.k hedningarna och de kristna som vann alltmer mark även på den plats som måste anses som antikens mest magnifika exempel på bevarande och vördande av kunskap.
Alexandria grundades år 332 f.Kr av Alexander den store som anlitade den berömde arkitekten Deinokrates för att leda arbetet. I den västra stadsdelen byggdes templet Serapeion, även känt som Akropolis, i vilken en stor del av biblioteket i Alexandria fanns. Biblioteket var en del av en större anläggning kallad Museion och kom att bli ett ledande lärdomscentrum dit lärda från hela medelhavsvärlden kom för att bedriva forskning. Under 200-talet e.Kr fanns en vishetslärare i staden vid namn Ammonios Sakkas vars målsättning var att förnya Platons världsåskådning. Två av hans lärjungar satt avtryck i historien; Origenes, den tidiga kristendomens systematiker och Plotinus, grundaren av den s.k. nyplatonismen, även kallad den siste nyskapande filosofen i antikens hedendom. Notera dock att begreppet nyplatonism inte var i bruk på den tiden utan tillkom först på 1800-talet. Plotinus och hans efterföljare, inklusive Hypatia, kallade sig själva för platoniker. Till skillnad mot de kristna så trodde nyplatonikerna att själen existerade även före födelsen och inte bara efter döden.
På 300-talet e.Kr införde Konstantin den store kristendomen trots att han hela sitt liv varit anhängare av den romerska mitraismen. Många av de hedniska riterna och berättelserna applicerades dock på den nya tron. Mitra var t.ex. född av en jungfru, han utförde mirakler, hade 12 lärljungar och blev korsfäst o.s.v. I Alexandria levde dock stora delar av den s.k. hedendomen kvar och många vägrade bekänna sig till det påfund som gick under namnet kristendom och som var kritiskt till vetenskap. Konflikter uppstod mellan diverse religiösa grupperingar såsom kristna, judar och s.k. hedningar.
En av dessa hedniska fritänkare var matematikern, uppfinnaren och filosofen Hypatia, ansedd som en av de mest briljanta bland antikens lärde, vilket inte säger lite. Flera samtida vittnar om hur genialisk och karismatisk denna kvinna var. I sitt verk Historia Ecclesiastica, skriver den respekterade historikern Socrates Scholasticus följande:
"Det fanns en kvinna i Alexandria vid namn Hypatia, dotter till filosofen Theon och så begåvad att hon överträffade alla lärde i sin tid. Därför avancerade hon till den stol i filosofi inom den platonska skolan, som följer på Plotinus, och gav offentliga lektioner inom alla ämnen i skolan. Studenter från alla läger strömmade till, för hennes djupa kunskaper gjorde henne både seriös och orädd i sitt sätt att tala medan hon lugnt rörde sig bland såväl domare som vanligt folk utan farhågor. Hennes övergränsande anspråkslöshet lovprisades av alla."
Hypatia föddes i Alexandria, enligt de flesta källor ca år 370. Professor Maria Dzielska hävdar dock i sin bok Life of Hypatia att hon troligen föddes 355. Hon var dotter till den framstående filosofen och matematikern Theon, (om modern finns inga uppgifter), som också var lärare i astronomi vid läroverket Museion intill biblioteket och skrev en avhandling om navigationsinstrumentet astrolabium som användes för att bestämma himlakroppars höjd i grader över horisonten.
Han skrev också kommentarer till Ptolemaios astronomiska tabeller och tillsammans med Hypatia sammanställde han Almagest, en sammanfattning av allt som den grekiska astronomin åstadkommit samt utgav Euklides Elementa i lätt reviderad form. Theon undervisade sin dotter i astronomi, astrologi, matematik, forskning, religion, konst, poesi och filosofi.
Hypatia fick lära sig att tänka självständigt och inte låta sig låsas av dogmatiskt tänkande eller vidskepelse. Hon utvecklades till en strålande talare och blev med tiden en mycket ansedd och populär lärare i staden. Hon var också en inflytelserik person i Alexandria, och rörde sig lika lätt bland jurister, statsmän och filosofer som bland vanliga medborgare.
Både hedningar och kristna kom för att undervisas av henne och en samtida källa uppger att många kom från långt i fjärran för att höra henne förklara filosofins principer. Hon ska enligt uppgift också ha undervisat i Aten en tid.
I den Bysantinsk-grekiska encyklopedin Sudan från 900-talet återges en beskrivning av Damascius, en f.d elev till Hypatias far, som bl.a skriver:
"Eftersom hon var ett ännu större geni än sin far var hon inte nöjd med hans råd i matematiska frågor. Hon hängav sig också flitigt åt all typ av filosofi. Hon brukade ta på sin filosofmantel och gå omkring mitt i staden och offentligt tolka Platon, Aristoteles eller vilken filosof som helst till de som ville höra henne."
I ett av sina brev skriver den f.d. eleven Synesius till Hypatia att han anklagats för att ha böcker i sin samling som inte blivit reviderade, något som indikerar att de kristna makthavarna censurerade och ändrade i den litteratur som befanns opassande i Alexandria. Synesius ska ha varit häftigt förälskad i sin vackra lärarinna och enligt forskaren Dr Michael Deakin som skrivit biografin The Life and Death of Hypatia ska Synesius praktiskt taget ha dyrkat marken hon gick på. Hypatia sägs ha botat honom från hans heta känslor genom att hålla upp sina underbyxor med mensblod på med orden: "Detta är vad du älskar unge man och det är inte vackert."
Av Hypatias verk, varav det mest betydande var Kommentarer till Diophantus av Alexandria, finns inget bevarat och det vi vet om henne har vi främst några enstaka samtida källor samt en del historiska dokument som tillkom några år senare att tacka för. Av särskilt intresse är de brev som finns bevarade av hennes elev Synesuis av Cyrene, sedermera kristen biskop av Ptolemais.
Tack vare dessa vet vi t.ex. att Hypatia uppfann en metod att skilja salt från vatten och att hon konstruerade ett mätinstrument för solens, stjärnornas och planeternas position samt en hydrometer för att bestämma vätskors densitet. Hon skrev även ett verk i åtta delar om Apollonius koner.
Staden styrdes i mångt och mycket av påven Theofilus brorsson biskop Kyrillos som låg i fejd med stadens romerske prokonsul Orestes bl.a. för att denne brukade umgås med både judar och hedningar, inklusive Hypatia. Det sägs att Orestes friade till henne men att Hypatia gav honom samma svar som alla andra friare:
"Som filosof är jag gift med sanningen:"
Damascius berättar om ett tillfälle när biskop Cyril passerade Hypatias hus:
"Hela staden älskade och dyrkade henne på ett remarkabelt sätt, men stadens härskare var redan från början avundsjuka på henne. Så hände det sig en dag att biskop Cyril passerade hennes hus och såg en stor folkmassa framför hennes dörr. När han frågade sina anhängare varför folket var där förklarade de att det var filosofen Hypatias hem och att hon skulle välkomna människorna varpå Cyril greps av enorm avund och började planera det mest avskyvärda mord."
De kristna under ledning av Kyrillos blev allt mer aggressiva mot alla som inte bekände sig till deras tro. Tempel, statyer och synagogor brändes, judar och hedningar angreps och vid ett tillfälle attackerades t.o.m. Orestes av ett gäng munkar varpå en av dem träffade honom med en sten. Det sägs att Orestes anhöll munken och lät döda honom, andra uppgifter gör gällande att han dog i den palaver som uppstod. Nu var stämningen än mer infekterad och de kristnas hat mot vad de betraktade som de ogudaktiga blev allt värre. Det pratades om att det var Hypatias fel att Orestes inte kunnat försonas med biskopen.
I mars år 390 När Hypatia var på väg hem i sin vagn hejdades hon av en grupp kristna och deras ledare Peter. Mobben slet ner henne från vagnen, släpade henne genom gatorna till en kyrka där de slog ihjäl henne och sedan skrapade skinnet av hennes kropp med krukskärvor och ostronskal. Efter att ha lemlästat hennes kropp brände de kvarlevorna vid en plats kallad Cinaron i vad vissa kallar den första häxbränningen. Biskop Cyril gjordes senare till helgon av katolska kyrkan.
Hypatias död markerar, om inte början, så åtminstone en slags inledning till början på vad som senare skulle komma att bli känt som den mörka medeltiden när kristendomen spreds som ett gift över världen och det patriarkaliska prästerskapet jagade oliktänkande för att tortera och döda om de inte lät sig omvändas.
När den store målaren Rafael målade sin berömda tavla Skolan i Aten i slutet på 1509 med den tidens lärde samlade så fanns det en kvinna med på bilden. Vi hittar henne nere till vänster iklädd sin vita filosofmantel. Dr Michael Deakin inleder sin biografi om henne såhär:
"Föreställ er en tid när den störste matematikern i världen var en kvinna som samtidigt var världens ledande astronom."
Länge förbisedd har hon nu börjat uppmärksammats mer och t.o.m. fått en månkrater uppkallad efter sig.
Avslutningsvis några citat som tillskrivits Hypatia:
“Reservera din rätt att tänka, för t.o.m. att tänka fel är bättre än att inte tänka alls."
"Alla formella dogmatiska religioner är falska och ska av människor med självrespekt aldrig accepteras som slutgiltiga."
“Livet är utvecklande och ju längre vi färdas på dess väg desto mer sanning kan vi lära.
”Att förstå det som ligger för vår dörr är den bästa förberedelsen för att förstå det som ligger bortom oss."
Porträtt av 
Michael Delavante 13 okt 2009 10:43