Ett tidlöst fritt fall

 Det är svårt att hinna undan något som alltid tickar, något som aldrig sover. Sen tar jag ett djupt andetag och tänker, tid spelar ju ingen roll, en klocka är bara relevant om man placerar den bredvid en annan klocka. Klockan, tiden är människans uppfinning. Vårt försök att mäta våra liv i något mindre, något som går att planera.

bland är det inte bara tiden som spelar spratt på oss, det gör vi också med eller rättare sagt mot varandra. Ofta på ett sätt som vi inte ville att folk skulle göra på oss. Ibland är vi elaka små varelser, som hungriga myror borttappade i den enorma intergalaktiska rymden, rädda och förvirrade i en värld som är så mycket större än om själva.

Vi har alla gjort saker som vi är stolta över men det är oftare lättare att komma på de saker vi gjort som inte är stolta över, sådant som vi skäms över. Emellanåt känns det som det är anledningen att vi är här, att vi bara ska vandra igenom livet och göra våra misstag så vi förhoppningsvis inte gör om samma gång på gång.

En gång i tiden hade jag en lärare som berättade för mig att det finns tre typer av människor, den dumma, den medelmåttiga och den smarte.

Den dumme som lärde sig inte av sina misstag, den mediokra gjorde det och den smarte lärde sig från andras misstag. Hittills vet jag inte om jag träffat en enda person som enligt den definitionen är smart.

Människor är en mycket annorlunda ras, vi skiljer oss så otroligt mycket från resten av djuren, vår intelligens är det som skiljer oss. ”Det är vad som gör oss bättre” påstår en del. Trots detta, att vi är smartare, har jag ibland svårt att förstå vad det är som gör oss så mycket bättre. Tvärtom skulle jag vilja påstå att det som gör oss värda något och det som gör oss intelligenta är våra naturliga egenskaper.
Vi tvekar, vi tvivlar, vi hatar och ibland är vi till och med oförlåtliga.

Men å andra sidan så älskar vi och skrattar. Vi försöker och misslyckas, vi faller ofta långt och hårt. Jag tror att så länge vi kan ställa oss upp igen och fortsätta försöka, fortsätta skratta och älska så kommer det vara värt fallhöjden. Det är också därför vi behöver varandra, för de fallen då vi inte längre kan ställa oss upp själva. Det är då vi verkligen visar vår styrka, när vi hjälper varandra upp igen.

Krönika Av Stefan Lachmann 14 okt 2009 10:25