Över 70 procent av mycket för tidigt födda barn överlever nu sitt första år. Framstegen gör att läkargruppen bakom undersökningen ser det som helt motiverat att satsa på vården av de mycket för tidigt födda barnen, skriver Svenska Dagbladet. Samtidigt är det kontroversiellt, då den tidiga överlevnaden närmar sig gränsen för sena aborter, som är vecka 22.
Marc Bygdeman i Socialstyrelsens rättsliga råd, som tagit del av studien, tycker inte att den ger skäl till en översyn av abortlagen.
– Det viktigaste för mig i denna studie är att inget barn som föddes före vecka 22 eller tidigare överlevde. Vi ser ingen anledning att agera för att förändra bestämmelserna i abortlagen, säger Marc Bygdeman.
Mer än vartannat barn i studien var friskt efter ett år. Bland de övriga förekommer syn- och andningsproblem samt hjärnblödningar. En uppföljning av hur de överlevande barnen mår pågår fortfarande. Källa; Världen Idag
Professor Marc Bygdeman är en kall en, som säger; ”Det viktigaste för mig i denna studie är att inget barn som föddes före vecka 22 eller tidigare överlevde. Vi ser ingen anledning att agera för att förändra bestämmelserna i abortlagen.” Inser han inte att livsdugligheten för ett ”foster” i 21:a veckan utanför moderns kropp, är en rent somatisk livsduglighet som inte säger någonting om fostrets (eller barnets, det står var och en fritt vad man vill kalla det) själsliga och/eller kognitiva förmåga? Hur kan han vara så okänslig att han inte erkänner ett fosters rätt att kallas för en människa bara en dag före vecka 22 inträder, när 10 % av barnen de närmaste sju dagarna från vecka 22 överlever en för tidig födsel, med rätt vård? Hur kan en varelse ena dagen vara en del av kvinnans kropp, som hon har rätt att bestämma över själv, för att nästa dag vara en unik människa? Borde Marc inte åtminstone arbeta för att vi får en viss marginal att ta hänsyn till, en marginal som sträcker sig över åtskilliga veckor? Fast jag misstänker att han skulle fortsätta att förespråka sena aborter upp till vecka 22, även om läkarna i framtiden kunde rädda barn från och med vecka 21, fast med en annan motivering. För mig så framstår det som ren självvald ondska, men Marc kanske inte tror på att begreppen ont och gott är applicerbart på människor, Marc kanske är relativist?
På grund av Marcs politiskt motiverade stöd för abort upp till vecka 22 (för vissa graviditeter), som i ett etiskt perspektiv motsägs av strävandet efter bevarandet av liv ner till och med vecka 22. Jag tror att Marc och många med honom helst skulle vilja se att vi slutade med att försöka rädda för tidigt födda barn överhuvudtaget, men att han inte kan säga det eftersom det reser etiska frågeställningar vid graviditetskomplikationer som att; vad skulle föräldrarna till varje för tidigt fött barn säga ifall inga försök gjordes att rädda barnet?
Jag vet att detta synsätt, att ofödda niomånadersbarn inte har någon absolut rätt till livet, inte är kontroversiellt för en del utilitaristiska filosofer, som Peter Singer.
[Utilitarism = filosofisk term för ett (politiskt. författarens anmärkning) synsätt som strävar efter att största möjliga lycka ska tillfalla största möjliga antal människor, och ibland räknas även djur in där vilket föranleder Peter Singers och andra djurrättsaktivistiska filosofers enligt mig värdenihilistiska jämförelse mellan djurens absoluta rätt till liv samt ett fosters och/eller ett barns icke-rätt till liv ända upp till och med efter en normal graviditets födsel, faktiskt ända upp till fyraårsåldern när Singer filosoferar.]
Man kan undra vad det är som gör en människa till en människa med den enda motiveringen (i praktiken) att magen är rund? Ordet foster är dessutom en gammal social konstruktion som kännetecknar ett barn som ligger i livmodern, oavsett befruktningsdag, ifall man kan se det med blotta ögat om det blir missfall.
[Detta var innan staten relativt bestämde vad som var en människa, alltså blev/var/är ordet ”foster” en social konstruktion, och ingen medicinskt grundad sådan. På den tiden utfördes fosterfördrivning av inte så kloka gummor, utan några standardiserade tillåtna tider.]
Varför skulle det annars heta ”fosterlandet”, om det inte var en gammal social konstruktion? Och då har Marc och abortvännerna plötsligt inga referensramar för sen abort längre eftersom begreppet foster inte säger någonting om vare sig somatisk livsduglighet eller kognitiva förmågor hos en ofödd!
(Egentligen saknas referensramar för all abort, och där faller de flestas argumentation inklusive min egen, om det vore en filosofisk diskussion, och inte en fråga om liv och död och moderns överlevnad och incest och våldtäkt och komplikationer vid förväntade illegala oprofessionella aborter.)
I alla fall: Så länge som han är sen abortvän - som då teoretiskt sett ur ett filosofiskt perspektiv där begreppet ”foster” inte har någon vetenskaplig legitimitet och ingen klar vetenskapligt underbyggd gräns är satt för när ett foster blir ett barn – så måste han följaktligen vara beredd att abortera 9 månaders ofödda spädbarn om man ska vara konsekvent.
Den motsatta ytterligheten vore att se foster som fullvärdiga barn från det att de är stora som en fingernagel.
Jag slår vad om att Marc gärna citerar mig på det senare uttalandet i stycket ovan, men inte på det föregående, eftersom det ger en så extrem bild av en abortförespråkare (det är inte många som vågar stå för en sådan abortsyn som den Peter Singer har).
Om ett nyligen aborterat foster hade getts möjligheten genom livserfarenhet att veta att dess liv just avslutats av doktorn, med den hjärnkapacitet det lilla fostret besitter (Vilken kan vara förvånansvärt stor om man betänker att till och med insekter har en överlevnadsinstinkt, och dessutom har en hjärnkapacitet som, som minst överstiger en kraftfull persondator) Det mänskliga fostret har dessutom ett välutvecklat ego som kan reagera på musik och oroligheter hos modern, hade han eller hon instämt med mig i mina uttalanden om Marc och andra abortvänner? Det är fullt möjligt, och även fullt realistiskt, att fostret vet att det håller på att dö när det aborteras, tyvärr. Det kanske till och med vet att det håller på att mördas, för även mycket små djur med samma hjärnkapacitet som ett foster, är medvetna om att deras liv håller på att avslutas av ett rovdjur. Ett foster med samma erfarenhet som ett djur som har en jämstor hjärna, borde därför veta att det håller på att dö. Och då ska man betänka att fostret kan ha levt längre i mammas mage, än djuret som håller på att bli uppätet sammantaget har levat i både livmoder och världen. Minsta misstanke om att ett mänskligt fosters stressreaktioner beror på att fostret har en medvetandegrad, borde föranleda att myndigheter och politiker drar i nödbromsen, för sena aborter åtminstone. Man kan mäta hjärtfrekvensen och reaktioner på foster som håller på att aborteras via ultraljud för att fastställa medvetandegrad, eller om Marc så hellre vill – rädslan eller stressen – vilket är samma sak med en annan semantisk framställning.
”Vi har landat i att inte föreslå någon förändring. Vi måste ha fokus på att aborter görs, inte när, säger riksdagsledamoten Chatrine Pålsson Ahlgren. En sänkning av gränsen till vecka 12, som åtskilliga av hennes partikamrater kräver, skulle medföra uppenbara nackdelar, konstaterar hon. Det finns tjejer i socialt utsatta situationer som kanske inte kommer på förrän i tionde veckan att de är gravida. ”Oj, nu måste vi snabba oss, vi har två veckor på oss”. Men det här får inte vara ett framjäktat beslut. Att antalet aborter, enligt Socialstyrelsens statistik, har ökat de senaste åren är ”oacceptabelt”, betonar Chatrine Pålsson Ahlgren” Källa; svenska Dagbladet
Jag ifrågasätter Chatrine Pålsson Ahlgrens (kd) omdöme och kännedom, men inte hennes välvilja! De nackdelar hon tar upp är förvisso nackdelar som existerar även vid en allmän högsta abortgräns vid 18 veckor, de är inte begränsade till en tolvveckorsgräns med någon logik. Socialt utsatta tjejer kanske inte kommer på förrän i sextonde veckan att de är gravida, och tänker ”Oj, nu måste vi snabba oss, vi har två veckor på oss”. Det kommer att vara avgörande för socialt utsatta tjejer och andra - när den lagliga gränsen går. Är den tolv veckor, och de känner till det, så kanske de tänker så i tionde veckan. Men går den lagliga gränsen vid 18 veckor, så om de är socialt utsatta tjejer är det troligt att de kommer inom en tvåveckorsperiod från sista dagen, likaväl som inom en tvåveckorsperiod när gränsen är tänkt att gå vid tolv veckor, och detta i samma utsträckning antagligen. Alternativet skulle vara att flickorna hade ett eget ”moraliskt sista dagen datum”, vilket jag inte tror att de har. Att skjuta viktiga saker på morgondagen vad som hör dagen till, tror jag vara kännetecknande för utsatta flickor och utsatta människor i allmänhet. I Amerika skulle man kalla dem ”white trash” för det, men jag vill inte ta de orden i min mun, som ni säkert kan förstå.
Om det inte visar sig stämma, att det är den tillåtna abortgränsen som är avgörande för när utsatta flickor och flickor i allmänhet gör sena aborter, så har jag bara kvar mina medmänskligt analyserade argument mot sena aborter, och abortförespråkarna har vunnit ett argument för sena aborter. Det är för att visa att jag är ärlig, så att mina övriga argument kan ges cred. Men om det visar sig att mina och inte Chatrine Pålsson Ahlgrens antaganden stämmer så borde varje samvetsgrann läsare av denna artikel agera för att stoppa sena aborter, såtillvida ni inte hittar några andra argument mot att begränsa sena aborter, som inte är byggda på tyckande. Det är inte bara den som är smartast som vinner en debatt, det är oftast den som har rätt och även ryggrad, i en i övrigt jämn hjärnornas kamp. (Mest i vetenskapliga frågor. Här har jag analyserat fosterliv och historien bakom begreppet ”foster”.) Men.., enligt Dagens Nyheter så är gruppen som gör sena aborter (upp till och med vecka 18) väldigt blandad, så man måste vara försiktig med hur man tolkar statistiken! Jag föreslår att man använder en känd skärpt abortmotståndare, som Lennart Sacrédeus, som bollplank i frågan hur tolkandet av statistiken ska gå till. För dels så drunknar inte Sacrédeus röst i mediesorlet, och dels så är han erkänt duktig. Alltför ofta är statistikuttydande subjektivt tyckande.
Analys av 
Roger Klang 02 nov 2009 10:11