Livet är en resa 

Saida och nutiden

Nu för tiden har jag nästan allt jag söker och det jag inte har finns möjligheten att skaffa, men det händer att jag känner mig vilsen och jag inte förstår varför.

Farsan brukade säga en grej som jag gillar, när jag var yngre och frågade något dumt eller något som man inte kan veta så brukade han svara: jag vet inte, jag är inte Saida.
Saida var tydligen någon tant i norrbotten som kunde se framtiden. Jag har funderat mycket på framtiden och det ända som jag känner att jag ser fram emot är det faktum att jag inte vet.
Jag som många andra är ung, förvirrad och är inte alltid säker på vilket spår jag ska välja i mitt liv. Men någonting säger mig att det kanske inte spelar någon roll om jag vet eller inte.
Att veta vad som händer innan det skett känns på något sätt som om livet inte längre blir värt att leva. Visst om det kommer en jättekatastrof så kan man hjälpa till att avvärja den men samtidigt så blir ditt liv inte värt något. För det finns mycket saker som jag inte har koll på men enligt min erfarenhet är överraskningarna, det som chockar en och är oförberett de viktigaste stunderna i ditt liv. Det är ofta sådant som formar en.

I slutändan, vem skulle vilja leva ett liv utan att aldrig bli överraskad, vilken meningen har ditt liv om du inte har något sökande utan att allt är redan klart och du vet redan vilken väg du ska ta. Hela sökandet efter sig själv och sin väg är en ganska ny grej, förr i tiden så var allt redan klart dagen du föddes, om du var man skulle du utbildas till du något, antagligen det din far gjorde.

Vid den åldern staten ansåg vara rätt skulle du iväg och kriga mot män du aldrig mött, av andledningar som du knappt förstod, men det var vad du skulle göra.
Var du kvinna så var det en helt annan situation. Hur har vi brillianta människor löst detta på 2000-talet, vi har otroliga friheter och män och kvinnor i många länder näst intill jämlikar och detta är ett stort steg.

Däri har vi också problemet saker och ting har fungerat på ungefär samma sätt de senaste 4000 åren tills ungefär femtio år sen och vad sker då?

Folk är mer förvirrade, koko i kolan nu, än vad vi människor någonsin varit i alla tider. Vi har inte längre en naturlig roll, vilket innebär att alla måste hitta sin egen plats, vilket är ljuvligt på många sätt och skrämmande på många andra lite som att flyga ett flygplan. Med flyget kommer löftet om en soligare värme plats där folk är avslappnade och glada men med planet kommer möjligheten av en krasch och alla obehagliga scenarion det för med sig.

Det är nästan vackert att se oss bygga upp våra pedistaler bara så att vi kan falla från dem. För 100 år sen fick inte kvinnor rösta, idag får alla rösta men istället är det i genomsnitt tre flickor i varje klass som har ätstörningar och en som skär sig, är det en bättre värld?
Så har vi kommit så pass mycket längre än var vi var för hundra år sen är ju då frågan, vi har endast bytt ut den ena mot det andra. Livet är inte längre ”på spår” så vi måste hitta svaren på våra egna frågor. Av det vi lärt oss kan vi inte finna dessa svar i ett bibliotek, utan de faktiska svaren vet inte vi vart vi ska leta efter, och det är näst intill underbart för första gång i historien har vi total frihet och vi vet inte vad fan vi ska göra med den.

Isn’t that a sight for sore eyes?

Krönika Av Stefan Lachmann 18 nov 2009 11:06