Cristina Husmark Pehrssons 

Ändrad sjukförsäkring skapar onödigt lidande

Regeringen trodde så benhårt på detta att de inte ens funderade över att förändringarna skulle innebära att svårt sjuka blev tvingade att söka jobb och att människor som redan hade jobb på deltid (25 %, 50 %, 75 %) och sjukersättning resten av tiden skulle bli tvungna att säga upp sig eller försöka få tjänstledigt för att gå en tre månader lång arbetsmarknadsutbildning. För att inte tala om de personer som hade några månader kvar på sin rehabilitering, men ändå skulle bli tvungna att säga upp sig från sitt jobb, avsluta rehabiliteringen och söka arbete på hela arbetsmarknaden. Listan kan göras lång.

Men varför var man tvungen att göra förändringar? Var sjukförsäkringen ett problem för samhället eller var det ett problem för de individer som fastnat i den när de egentligen borde fått möjlighet att återvända till arbetsmarknaden? Regeringen vill gärna tala om det som både ett samhällsproblem och ett problem för individerna. Problemet är att de inte behandlat det som det sistnämnda. Snarare har regeringen behandlat individerna som problemet.

Saken är den att sjukförsäkringen inte alls är ett problem för samhället i stort. Sedan 1990 och framåt har nämligen de relativa utgifterna i socialförsäkringskassan minskat under sexton år. I Försäkringskassans egna analyser av sjukförsäkringssystemet (Försäkringskassan analyserar 2007:5, s. 44) översteg inkomsterna utgifterna med 119 miljarder kronor för 2006. Sjukförsäkringssystemet går således med så stora överskott att det knappast är nödvändigt att skynda igenom förändringar som drabbar de människor som förändringarna borde hjälpa.

Det är tragiskt att människor som kan arbeta (vare sig de kan arbeta heltid eller deltid) tvingas att stå utanför arbetsmarknaden, men hur ska de bli hjälpta av att bli utförsäkrade? Kommer det skapa fler arbetstillfällen att söka? Nej. Kommer de som verkligen är sjuka magiskt bli friska? Nej. Kommer de vara eftertraktade av arbetsgivare om de har nedsatt arbetsförmåga nu när arbetslösheten närmar sig 10 %? Knappast. Kommer de inom sjukförsäkringssystemet att få större hjälp med rehabilitering nu? Nej, inte det heller. Enligt en granskning av TCO satsar regeringen hela noll kronor, av de sjutton miljarder som skulle gå till att få tillbaka de sjuka i arbete, på medicinsk rehabilitering. Den största delen av ”satsningen” består av aktivitetsstöd. Det vill säga den ersättning som de utförsäkrade kommer att få istället för pengarna från sjukförsäkringen.

Så varför har man haft så bråttom? Varför har man inte försökt hitta grunden till de problem som faktiskt finns? Kanske kan socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrssons uttalande 2007 ge en liten fingervisning:
”– De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar.”

Krönika Av Niklas Blomqvist 14 dec 2009 13:54