En extremt kall och snöig vinter har gett oss löjliga rubriker som ”Snökaos”, ”Tågkaos”, ”Kaoskaos” och ännu fler som får en att fundera över kvalitetsjournalistik och tidningens framtid. Favoriten är i alla fall SL:s uppmaning till oss att stanna hemma. På en måndag. Som om det vore ett alternativ för merparten av Stockholms invånare. Men säg det onda som inte för något gott med sig.
Vad denna vinter borde ha bevisat en gång för alla är att privatiseringar, bolagiseringar och avregleringar inte var rätt väg att gå. Vare sig för SJ eller SL. I början av 70-talet hade SJ tjugo snöplogningslok. Nu har elva skrotats och flera står avställda för att repareras eller skrotas de med. Endast två fungerar. Borde vi inte, fyrtio år senare, snarare ha fler, inte färre snöplogningståg som kan rycka ut när snön faller som den fallit under denna vinter?
Men det är vad som händer när man styckar upp verksamheten, skickar ut delar på upphandling och bolagiserar för att sätta upp vinstmaximering som det övergripande målet. Ingen tänker på helheten utan endast på sin lilla del av verksamheten. Ingen vill tillhandahålla dyra snöplogningståg eftersom det inte är ekonomiskt lönsamt. Alla vill skära ned på kostnaderna och ingen vill ta ansvar för de negativa effekterna utan man skyller på någon annan (SJ, Banverket, Jernhusen) när tågtrafiken inte fungerar som den ska. Banverket vill ha så billigt underhåll som möjligt. Jernhusen vill ta ut så mycket betalt det bara går för att låta tågen komma in och avisas i deras anläggningar, vilket leder till att det blir för dyrt att avisa tågen så ofta som det behövs. Det är sådana incitament man skapat.
Det går inte att konkurrensutsätta spårtrafiken. Det finns endast ett fixt antal spår och en viss tid på en viss sträcka kommer alltid ett företag att ha monopol. Dessutom ger det kostnadsvinster med ett stort bolag eftersom de fasta kostnaderna för att bygga och underhålla spår är så pass stora. Ändå har man försökt och tänker nu försöka sig på en utökad konkurrensutsättning och uppstyckning av SJ och SL. Det kommer leda till ytterligare försämringar och dessutom svårigheter för oss resenärer. Om ett Veoliatåg ställs in, kommer vi då ha rätt att byta till ett tåg som går i SJ:s eller något nytt privat bolags regi? Hur ska vi göra om vi ska åka långa sträckor och måste byta mellan bolag?
Det är dags att sluta slösa med skattebetalarnas pengar. Det är vi som byggt spåren, det är vi som betalat för dem och det är vi som betalar för att åka på dem. Då ska vi också kunna kräva att trafiken fungerar. Och är verksamheten vinstdrivande ska vinsten komma tillbaka till oss, vi som betalat för spåren, i form av bättre service, lägre biljettpriser eller utbyggda tåglinjer. Privata företag ska inte göra vinster på något vi har skapat gemensamt, framförallt inte när de gör vinster genom att försämra verksamheten.
Vi behöver återreglera, avbolagisera och bygga upp SJ och SL till företag med en helhetsbild på spårtrafiken i landet och i Stockholm. Företag med fullständigt ansvar för att resorna vi gör ska fungera så bra och kostnadseffektivt som möjligt utan att kvaliteten försämras.
För övrigt har endast tre länder i världen genomfört en total avreglering av järnvägen. Storbritannien, Nya Zeeland och Estland. I alla dessa fall har erfarenheten av privatiseringen varit så usel att länderna återreglerat järnvägen.
Krönika av 
Niklas Blomqvist 12 mar 2010 11:53