Inte tillgänglig som offer

Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, är majoriteten av de som misstänks för personrån män mellan 15 och 20 år. De står även för en stor del av misshandeln. Stephan Mendel-Enk skriver i sin bok

”Med uppenbar känsla för stil – ett reportage om manlighet” om att den dominerande manligheten är en våldsideologi. Den manliga könsrollen står i kontrast till den kvinnliga. Mannen utgör normen i samhället.
Tjejen i tunneln var jag. När jag gick in i den avskilda delen kom jag genast in på ett manligt
territorium. Killarna utövade en slags kontroll och makt genom sitt beteende.

Jag klädde på mig en oberörd yta, lika mycket som killarna intog roller. Jag var inte tillgänglig som offer. Den här gången räddade det mig, de kom uppenbarligen av sig. Nästa gång kanske det provocerar. Abstrakt obehag går att skydda sig mot, det är svårare om någon viftar med kniv. Det här är inget brott, men kanske hade det kunnat bli. Det väsentliga och kränkande i sådana här sammanhang är att en eller flera andra personer tar sig friheten att utöva makt över andra genom sitt beteende. Situationen gick mig inte helt obemärkt förbi. Någonting kändes – och brändes. Men jag vägrar iklä mig offerrollen.

Jag har spelat rollen som offer en gång. Det var i en verklighetsbaserad brottsrekonstruktion för TV-programmet Efterlyst. Jag spelade en tjej som blev våldtagen av tre tonårskillar som hoppade på mig. Det finns liknelser mellan detta och tunnelsituationen. Jag spelade i båda situationerna. I bägge fallen förekom unga män som utövade makt. Överlevnadsinstinkten skiter i fejkat agerande. Jag klädde på mig en oberoende yta, ett försvar, i tunneln. De potentiella förövarna kan rispa in osäkerhet i situationen, men rädslan vägrar jag bära.

Krönika Av Unknown 06 apr 2010 10:32