Wikileaks och avrättningen av civila

Det ena är att Wikileaks genom denna publicering och genom sin existens gör världen en god gärning. Wikileaks existens är en seger för yttrandefriheten och alla människors, det vill säga vår, rätt till att veta vad som verkligen händer i världen.

Nu över till själva händelsen. Finns det fortfarande de som anser att USA:s intervention i Irak inte bara var berättigad utan även av godo? Nu, nio år efter invasionen av Afghanistan och sju år efter invasionen av Irak. Vad har blivit bättre? Har de äntligen bombats till demokrati?

Är ens ett land en demokrati om man får skylla sig själv om man åker med sina barn i en bil, ser en skadad människa på trottoaren, stannar för att plocka upp honom och sedan blir ihjälskjuten? Är det vår definition av demokrati? Har man verkligen tagit med sina barn till striden, eller är det så att det var landet som helikoptern tillhör som tog kriget till barnen?

Klippet (som finns i en länk till höger och borde ses av alla som ännu inte sett det) visar vad som händer med soldater i krig. Människorna på gatan stod i en klunga och pratade med varandra. De uppfattade uppenbarligen inte helikoptern som ett hot, de uppförde sig inte hotfullt. Bilen som senare kommer och försöker hjälpa en skadad blir inte ens varnade med varningsskott. Helikopterbesättningen visar inte på något sätt för de där nere att de inte borde hjälpa en medmänniska i nöd. Besättningen skjuter bara ihjäl ytterligare några människor. När allt är över skrattar de åt de döda och skadade på marken. Skrattar åt att en bil från marktrupperna som tagit sig dit kör över en kropp.

Är det under dessa förutsättningar demokrati ska skapas? Och vad kommer hända med soldaterna när de återvänder till USA. Hur ska de kunna anpassa sig till samhället igen? Leva med sig själva och vad de gjort? Hur ska det irakiska folket återfå förtroendet för omvärlden och på framtiden?

Klippet på Wikileaks ställer många frågor. Det visar hur krig kan locka fram våra sämsta sidor. Men det visar också att den fria pressen ännu inte är död trots att journalister numera måste vara ”inbäddade” i trupperna och våra vanliga nyhetskanaler inte längre vågar visa oss krigets verklighet.

Krönika Av Niklas Blomqvist 12 apr 2010 11:38