Fotograf: NJ..@flickr 

En resa med smuggelsprit i lasten

Något dummare än de gamla öststatskonduktörerna kan knappast stå att finna på denna jord. Platsreservationen vi köpt i Bukarest för resan på nattåget mellan Bukarest och Belgrad visade sig inte gälla. Eller rättare sagt den fanns inte… inte just när vi klev på tåget. Det enda vi fann vid kupé nummer 50-55 var en lång kedja med hänglås runt dörren. Den tillfälliga lösningen var för oss att sätta oss i kupén intill med en annan resenär.
När konduktören väl dök upp och vi påtalade att vi betalt för kupén intill upplyste konduktören om att han själv behövde den. Den förklaringen godtogs inte alls av mig som hade räknat med att det enbart skulle vara jag och sambon som skulle tillbringa natten liggandes på varsitt av sätena. När jag inte ville ge mig tillkallades ytterligare en konduktör som skulle få mig att förstå att jag kunde sitta precis överallt utom i kupén jag bevisligen hade rätt till. Jag pekade på reservationen och menade på att när en vara är betald skall den också levereras. Den andra konduktören som var en kvinna sa att för vår skull hade kupén stängts eftersom den låg vägg i vägg med toaletten. Och toaletten är jättesmutsig och luktar illa upplyste hon mig sedan om.

Alla ni som åkt ett tåg på sträckan Bukarest-Belgrad kan skratta så gott för ni liksom jag vet att det inte är bara toaletten som luktar där. Urin och avföringsdofter, cigarettrök blandat med resenärernas matsäcksos och armsvett sprids längt med alla vagnarna.  Jag menade på att om jag väljer att sitta där jag har min reserverade plats är det mitt beslut. Jag är van att själv ta egna beslut och behöver ingen hjälp för det. Den nu rätt sura kvinnliga konduktören försäkrade att givetvis skall vi få den kupén vi bad om men tyckte att vi ändå borde veta att folk kräktes på den intilliggande toaletten, men endast på denna toalett. Förstår du vad jag säger sa hon på sin bristfälliga engelska. Jag undvek att svara men vräkte ur mig några väl valda svordomar som hon inte förstod eller ville kanske inte förstå. Efter det försvann hon för att efter några minuter komma tillbaka för att ytterligare en gång se på våra pass. En lång stunds synande av våra pass visade inte ge henne tillräckligt med kött på benen för att kasta av oss från tåget. Därmed försvann hon med ett surt grin över hela ansiktet.

Nåja vi blev kvar där vi satt, men döm om min förvåning när vi tidigt på morgonen sparkades ut ur kupén där vi satt. Att vi hänvisades till den kupén där vi hade våra platsreservationer gjorde det än mer märkligt. När vi installerat oss ordentligt där hördes från korridoren ett svagt surrande. Jag kikade ut och upptäckte att en man borrat bort hela taklisten utanför vår kupé. Snabbt som ögat plockades det in stora 2 literflaskor med en klar vätska i. Lika snabbt sattes listen tillbaka. Sedan sattes hänglåset tillbaka på dörren där vi tillbringat största delen av natten. Jag tittade på en av tjejerna som vi delat kupé med under natten och sa: Det där var nog inte vanligt vatten i de flaskorna. Nej skrattade hon. Det var det säkert inte. Det här är ju sträckan Bukarest-Belgrad inte Stockholm- Oslo.

Av Anna-Karin Engström 15 jul 2010 10:31