Fotograf: Socialdemokrater@flickr 

Homo socialismus

Den socialistiska människan skall alltså få vad den behöver och leverera vad den kan. Men människor vill ha mer än vad de behöver och människor vill inte alltid leverera allt de kan utan att få något för det. Vad de behöver ska de ju få ändå.
Vi kan se exempel på denna omöjlighet i allt kollektivt ägande, som leder till överdrivet resursslöseri och vanskötsel eller oskötsel.

I det forna Sovjet var lägenheterna jättebilliga att hyra, men de sköttes inte. Varken av hyresvärden eller av de boende. Varför sköta huset jag inte äger? Man städade inte ens efter sig. Hela fastighetsbeståndet förföll.

Inte ens de ledande personerna inom Socialdemokratin beter sig som en äkta homo socialismus borde. Se hur Göran Persson och Margot Wallström fuskar till sig en hög pension genom att lägga sina nya inkomster i sina egna sparbössor till bolag och därmed slippa den reduktion av pensionen som de självklart skall få av att de utför annat arbete.
Tänk själv; skulle du slita extra om du inte fick betalt? Naturligtvis inte. Skulle du inte vilja ha mer om du bara fick det genom att förklara ditt behov?

Homo socialismus finns inte och därför fungerar inte socialismen och kommunismen.
 

När socialistiska partier får makten, vet de om detta. Att det inte fungerar. Hur gör man då för att försöka få det att fungera? Med tvång i olika grader. Kommunister med hårdhäntare tvång, arbetsläger och dödsstraff i värsta fall. Socialdemokrater med skatteindrivare och bidragsfuskjägare i bästa fall. I båda blir det ett ofritt samhälle som inte fungera särskilt väl för någon. Med undantag av partifunktionärerna förståss - de får vad de anser sig behöva och de levererar vad de anser sig kunna. Men det fungerar inte om alla skulle göra det. För då blir för lite gjort och för mycket krävt.

Det socialistiska samhället låter så vackert när det beskrivs, men ingen har fått det att fungera. Människan är inte sådan. Hon vill ha mer och hon vill arbeta för det. Får hon inte det, låter hon bli att arbeta eller gör något annat. Däremot vill ingen se sin nästa lida, därför kan ett samhälle både ha välfärd, finansierad via rimliga skatter och belöna de som arbetar extra bra eller mycket. Kravet på stor jämlikhet leder till stor ofrihet och låg standard för alla.

Tänk på detta när du ska rösta.

Av Bengt Stillström 14 sep 2010 09:26