Fotograf: lululemon athletica@flickr 

Politikernas och medias svek mot friskvården

En undersökning genomförd på uppdrag av Tillväxtverket (fd NUTEK) rörande friskvårdens effekter på hälsa och ekonomi visar att man med relativt enkla medel ganska omgående skulle kunna vända trenden och minska kostnadsutvecklingen för sjukvården. Frågan är dock varför det görs så lite från samhällets sida när det gäller att försöka förmå medborgarna att leva ett mer hälsofrämjande liv? 

Samhällets övergripande satsningar på folkhälsa bedrivs av Folkhälsoinstitutet. Där fanns 169 personer anställda år 2008 och deras verksamhet kostade samhället 358 miljoner, ungefär en tusendel av vad sjukvården kostar. Nu skall det väl sägas att sjukvården också har ett uppdrag att bedriva förebyggande vård, och en hel del görs, men när det gäller prioriteringar så är det alltid vården av patienterna som står främst. Något som i och för sig är helt naturligt.

Men varför görs egentligen så lite? Varför accepterar vi att samhällets kostnader för sjukvården stiger år för år? Är krafterna för att bevara det medikaliserade samhället så starka att det inte går att ändra på? Sjukvården blir alltmer en samhällets gökunge som förhindrar att man lägger resurser på att på ett hållbart förebyggande friskvårdsarbete. Varför är media så tysta när det gäller att debattera friskvård? Och vad gör då politikerna åt detta? 

En genomgång av de motioner som lämnats in av riksdagsledamöterna under de senaste 5 åren (2005-2009) visar ett väldigt litet intresse när det gäller att komma med förslag hur man skall kunna sänka sjukvårdskostnaderna genom att få Sveriges befolkning att leva ett mer hälsosamt liv. Av de nästan 18.000 motionerna som behandlades var det endast 67 som tog upp friskvårdfrågor. Majoriteten av dessa var också upprepningar, dvs riksdagsledamöterna lämnade in i princip samma motion flera år i rad.

Det var egentligen bara 10 olika ämnesområden som togs upp. Den klart dominerande frågan berörde företagens avdragsrätt för fiskvårdsaktiviteter. Man ville att den skulle öka så att alla typer friskvård skulle ingå, och främst att de restriktioner som idag finns gällande golf, ridning, skidåkning skall tas bort. Hela 45 % av motionerna berörde detta ämne. Man ville ha mer generella regler, och någon propagerade för att man skulle få dra av ett högre belopp, och Lars Lejonborg, att kulturella aktiviteter skulle ingå.

Den andra stora frågan som togs upp var det faktum att det idag inte är tillåtet för personer som driver företag, och inte är anställda i ett aktiebolag, att använda sig av det friskvårdsavdrag på samma vis som anställda personer. Det var 25 % av motionerna som berörde den frågan.

Den tredje största frågan, med 12 % av motionerna, var sådana där man propagerade för att inte bara företag utan också den enskilde individen skall få göra avdrag för hälsofrämjande åtgärder. Det kallas populärt för BOT-avdrag och är också något som Kroppsterapeuternas Yrkesförbund just nu driver en kampanj kring.

Övriga frågor som har tagits upp under perioden var obligatorisk friskvård på arbetstid och utökad friskvård i skolan och för pensionärer. Det har också motionerats om att man skall kampanja för ökad fysisk aktivitet och att på försök testa livsstil på recept i Hallands län.

Generell är det bara enfrågemotioner som inte tar ett helhetsperspektiv på individens relation och möjlighet att själv få bestämma över sin sjukvård och friskvård. Är det en ickefråga, eller varför finns det ingen debatt kring detta? Initiativen till BOT-avdrag och livsstil på recept är dock bra exempel på förslag som kan leda till en förändring av detta, men debatten kring dessa frågor i media är obefintlig. Varför?

Av P-J Fager 15 sep 2010 09:41