Fotograf: Neville10@flickr 

Livet härstammar från Australien

Forskare från University of Adelaide menar att den väldokumenterade Acramanasteroidkraschen sammanträffade med en utdragen istid för mer än 500 miljoner år sedan och skapade ideala förhållanden för en explosion av komplexa organismer, kallade Ediacara biota.

“Frigörandet från den kombinerade miljömässiga belastningen från ett kyligt, glacialt klimat nära havsnivån och en större kollision på låg höjd kan ha varit en faktor som influerade den efterföljande ediacaranska evolutionen” skriver geologen Victor Gostin och hans kollegor i sin rapport i the Australian Journal of Earth Sciences (Min översättning).

Ediacaranerna är en obskyr samling flercelliga organismer med början flera miljoner år efter asteroidnedslaget. Många av dem bar enbart vag likhet med nutida levande varelser. De första ediacaranska fossilerna upptäcktes i Flinders Ranges i södra Australien, 300 kilometer öst om platsen för Acramanedslaget.

Acramanedslaget har varit ämne för en omfattande forskning, men det är först med denna senaste studie som man har fått bevis för att så gott som hela planeten en gång i tiden täckt av is (kallat ”Snöbollsjordhypotesen”) då asteroiden slog ned.

Gostin och kollegorna upptäckte rester från istiden – grus och gryniga sediment kvarlämnade av den framflytande isen – bland de utspridda stenar som slungats ut mer än 500 kilometer från nedslagsstället. Det kan betyda att nedslaget inträffade under en glacial period på låg latitud snarare än att ha drivit på den, som det tidigare har föreslagits.

Asteroidnedslaget, som hade en energi motsvarande 5,2 miljoner ton TNT, måste ha haft en kataklysmisk skala och orsakat omfattande jordbävningar, tsunamis och bränder. Det hade en förödande effekt på livet på jorden, vilket redan var ansträngt på grund av den svåra köldknäppen.
Enligt Gostin kommer bevisen för att en betydelsefull förändring inträffade i biosfären vid tidpunkten för Acramanedslaget från fossila pollen, kolisotoper och biomolekulära data.

”Dessa involverar kollapsen av primär produktivitet och det påföljande utseendet och mångfalden av stora komplexa akritarker (mikrofossiler) och flercelliga djur (de välkända ediacaranska fossilerna)” säger Gostin.

Astrobiologen Malcolm Walter från the University of New South Wales i Sydney jämför det med den snabbt växande mångfalden av däggdjur som följde på dinosauriernas bortgång, men ställer även frågan; ”Vad utrotades [innan den ediacaranska biotan]?” (Min översättning)

”Vad vi tycks se är den andra sidan av myntet, en förbättrande händelse, en blomning av nytt liv” säger han. För tillfället är Walter något försiktig då det kommer till en definitiv tolkning av studiens fynd, men säger att han tror att det en dag kommer att bli känt som utlösaren för ”en av de stora biologiska revolutionerna i Jordens historia”.

Det är sannerligen en tilltalande tanke att det liv vi idag känner till kanske sparkades igång i just det landskap som aboriginerna betraktar som sitt och livets ursprung.

Av Martin Ekdahl 03 nov 2010 08:57