Över 30 000 judar tvångsförflyttades till koncentrationsläger där man stod inför en säker död. Hundratals judar mördades kallblodigt på plats. 267 synagogor brändes till grunden och 7 500 judiska butiker vandaliserades och förstördes.
Det här skulle vara inledningen på ett årtionde som många av oss säkert känner en stor ilska över än idag och som vi gärna skulle vilja förpassa till historiens mörka kapitel. Kristallnatten och den efterföljande förintelsen av oönskade människor, där över 6 miljoner judar och andra grupper som ansågs mindre värda bragdes om livet, är kanske det enskilt värsta brottet mot mänskligheten i vår historia (även om det finns andra vansinnesexempel också).
Vi vill gärna se det som något som vi förpassat till historien, men vikten av att samlas kring dessa frågor är otroligt stor än idag. Dels för att minnas, hedra och visa vår medkänsla för alla de människor som förlorade sina chanser till ett värdigt liv för 70 år sen. Det är otroligt viktigt att deras minnen får eka genom historien för en lång tid framöver. Men det är också viktigt att vi minns och ser på hur vårt samhälle ser ut idag.
Rasism, nazism, hat och våld riktat mot människor som anses vara mindre värda eller som inte anses har lika rättigheter som andra människor, baserat på påstådda eller faktiska grupptillhörigheter, är obestridligt något som än idag är påtagligt närvarande i vår värld. Sverige är inget undantag.
2009 anmäldes 5 900 hatbrott, den absoluta majoriteten var rasistiskt eller antireligiöst motiverade. 96 % var riktade mot minoriteter i Sverige. Det är den verklighet vi lever i.
Det är fortfarande 50 % svårare att få jobb i Sverige, om du har ett arabisktklingande namn jämfört med om du har svensktklingande namn. Det är den verklighet vi lever i.
I lilla Grästorps Kommun i Västergötland finns det nu ett nazistiskt parti – det gamla Nationalsocialistisk Front, numera Svenskarnas Parti – representant i Kommunfullmäktige. Det är den verklighet vi lever i.
Vi får inte glömma bort att minnas människors lidande genom historien. Det är otroligt viktigt att kristallnattens och förintelsens offer minns, hedras och får medkänsla. Men vi kan inte bortse från att även se på vår verklighet idag. Människor utsätts, drabbas och försätts i situationer där rasism, intolerans och våld är vardag. Det är därför viktigt att samlas än idag, för att en gång för alla se till att vårt historiska minne inte dör ut när nya generationer växer fram. Det är vårt ansvar här och nu att se till att våra efterkommande även fortsättningsvis ska minnas, ska se verkligheten för vad den är och aktivt se till att Sverige och världen blir en bättre plats för alla att leva i.
Då ser vi inga fler kristallnätter. Då slipper vi lasermän som skjuter med pistol mot personer med utländsk bakgrund. Då minskar hatbrotten, och diskrimineringen på arbetsmarknaden blir något som vi äntligen kan förpassa till historien. Det är den värld jag vill se, en värld där mångfald och demokrati präglar alla samhällsstrukturer. En värld där vi ser oss som individer, och inte som grupper. Det är en värld där rasism inte får plats, det är en värld där alla människor tillåts leva ut sin fulla potential. Det är en värld där alla människor är lika mycket värda!
| Av |
| Av lihran, 12 sep 11:35 kommentarer |
| Av Ann-Britt Åsebol, 09 jun 09:01 kommentarer |
| Av Ulf Berg, 20 maj '11 06:16 kommentarer |
Författare:
Ola Karlman, Ordförande, Ungdom Mot Rasism
Publicerad: 09 nov '10 13:07
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå
De största snopparna finns i... av Magdalena Andersson
Sverigedemokraterna - ett... av Medlem i ett av Sveriges största röda partier
Dinosaurier och växthuseffekt av Martin Ekdahl
Romers strukturella... av Ola Karlman Ordförande, Ungdom Mot Rasism
Moderat politik är ondskans... av Dag Nilsson, Röd, varm och förbannad : FRÅN SOURZE:SE
Från kriminalnyheter till... av Jack Edstrand
Striden om skattebetalarnas... av P-J Fager
Rädslan för att bli kallad... av Alexander Nilsson
Rasismen in på bara skinnet av Ola Karlman Ordförande, Ungdom Mot Rasism
Det unga språket av Max Bergander
Länk till artikeln: