Fotograf: jardenberg@flickr 

Tankar kring borgerlighetens analys av valet av Juholt

Så, vad hände på presskonferensen med Juholt och Jämtin? Den varade kanske fyrtio minuter och varvades av hyfsade frågor till rent katastrofala. Någon frågade Juholt om han ville höja några skatter. Som om någon politiker någonsin börjat i den änden? ”Vilka skatter vill jag höja idag?”. Det borde vara självklart för vem som helst att man först frågar sig vad man vill göra, sen vad det kostar och i sedan hur man kan finansiera det.

Sedan frågar självfallet något stolpskott om Juholts mustasch. Men det är klart, han hade säkert inte mer än hundraåttio högskolepoäng från en journalistutbildning där man tydligen fått lära sig att det folket främst vill veta om en person, som i framtiden kan bli deras statsminister, är hur han egentligen ser på det där med att bära mustasch. Som grädde på moset är det svaret på den frågan (istället för någon av de seriösa) som sedan spelas upp i sju av de åtta nyhetsinslagen jag tittade på samma dag.

Att vi inte vet vad Juholt tycker eller önskar för politik är knappast en ursäkt, det är liksom journalisternas uppgift att ta reda på det. Själv behövde jag bara surfa runt lite på youtube och socialdemokraternas egna hemsida för att hitta intressanta uttalanden från Juholt.

Ett tal på Kronobergs distriktskongress angående utförsäljningen av Apoteket. Där berättar Juholt en personlig historia om ett besök på ett apotek där en expedit rekommenderar ett billigare märke än det han tänkte köpa. Det för att beskriva vikten av gemensamma välfärdsinstitutioner och verksamheter inom vissa områden som genom staten är underställda medborgarna. Vikten av att vi på vissa områden (när vi är sjuka till exempel) inte värderas efter vår plånbok utan efter vårt människovärde. I länken till höger finns också ett tal vid Broderskapsrörelsens kongress med intressanta tankar kring jämlikhet och solidaritet som drivkrafter till ekonomisk tillväxt och som värden i sig. Det finns mer att hitta, om man bara ger sig tid att leta, något journalister och media idag inte verkar göra.

En avslutande tanke kring ledarsidornas reaktioner. Det blev ett väldans liv om vänstersvängar och hur det här kommer innebära att förnyelsen av socialdemokratin inte sker. I den värld där borgerliga ledarskribenter lever finns tydligen bara förnyelse åt höger. Dessutom verkar de missa det bisarra i att uppmana Socialdemokraterna att gå till höger. Moderaterna finns ju redan där. Vill medborgarna ha högerpolitik så kan de rösta på Moderaterna, men vill de inte ha det så måste det finnas ett alternativ till vänster, Socialdemokraterna. Detta struntar tydligen borgerliga ledarskribenter i. När det är så illa att vi har demokratiska val så kan ju folket få för sig att välja fel och de är det nog bäst om alla partier liknar Moderaterna så att valfriheten finns kvar, men utan några negativa bieffekter. Som vänsterpolitik med ökad välfärd och gemensamt ansvar för varandra. Nej tack.

Att inte inse vilken förnyelsepotential det finns i att ”gå åt vänster” är också mer än lovligt dumt. Ta bostadspolitiken. I Stockholm är den en katastrof. Marknaden klarar inte av att sköta den. Det måste investeras i bostäder och framförallt hyresrätter så att människor har någonstans att bo. Här är rädsla för statlig inblandning av ondo. Likaså frågan om statliga bolag. Avregleringen av SL och elmarknaden har visat sig vara katastrofal. Borgarna vill lösa det med mer avregleringar, medan en tydligen vänsterpolitik, med statligt ansvar och en övergripande bild av vad som är bra för landet snarare än för det enskilda företaget, är en tänkbar förnyelse som en majoritet skulle uppskatta. Miljöfrågan är en annan fråga som inte kan lämnas till marknaden. Offensiva investeringar i forskning, utbyggnad av miljövänlig energi, kollektivtrafik och energisparande åtgärder skulle ge jobb, tillväxt och ett grönare Sverige. Typisk vänsterpolitik med starkt positiva effekter för flertalet.

Och om någon säger att det är gammal skåpmat så säger jag att den liberalism med skattesänkningar och utförsäljningar där allt ska skötas av kapitalister, istället för folket, är ännu äldre skåpmat. Men det har inte hindrat den borgerliga regeringen från att gå den vägen.

Av Niklas Blomqvist 25 mar 2011 15:02