Finanskris – lär de sig aldrig

Grunden, varför det blir kris om och om igen, är enkel. Man lånar upp kortfristigt och lånar ut långfristigt. Då går det inte för de kortfristiga inlånarna att få ut sina pengar i stor skala med kort varsel. Vilket inträffar när många blir oroliga för att inte kunna få ut sina pengar. Det är därför de finansiella institutionerna behöver förtroende och en livlina av riksbanker att låna av i händelse av kris.

Tappar man detta blir det kö framför kassan för att få ut sina pengar De som kommer först får det. De som kommer sist får ta förlusten när institutets tillgångar snabbt måste säljas. De som är stadda vid kassa kan då förse sig. Om nu inte staten räddar alla. Men kan vi lita på det? Svaret är nej, men för det mesta gör de det. I början av en kris gör de det. Men om de låter några mindre aktörer gå överstyr ökar krisen. Om de inte låter några gå över styr fortsätter korthuset att byggas till nästa förtroendekris. Var står vi nu i denna labila värld?

Bankdirektörerna har slutat att lita på varandra och lånemarknaden mellan bankerna har slutat fungera. Några riksbanker har ingripit och räddat marknaden – är det bara tillfälligt? Ett bolåneinstitut i London har ”räddats”, men inlåningskunderna tar det säkra före det osäkra och tömmer kassan på banken. Spararna är kloka och försiktiga, så sannolikheten att de fortsätter tömma kassan är stor.

Den banken måste stänga så snart statsstödet uteblir. Då fortsätter korthusets nästa kort att falla. Vilket är det? Eller lyckas stoppmanövern och allt lugnar ner sig? Historien talar för motsatsen. Många väntar nyfiket på nästa kort i korthusets fall. Kommer det att bli riskkapitalets överbelånade utköpsbolag eller de överbelånade börsbolagen eller en storbank som spekulerat bort mer än sitt egna kapital eller de skuldtyngda fastighetsbolagen eller fastighetsfondernas eller aktiefondernas sparare som blir rädda och försöker tömma kontona?

Dramatiken har bara börjat.

Av Bengt Stillström 17 sep 2007 13:53