Vad gör vi mot varandra?

ITALIEN

Lega Nord är en paraplyorganisation för de italienska separatistiska rörelserna samt även ett parti med säte i det italienska parlamentet. Trots att Lega Nords ledare själva förnekar att partiet är rasistiskt talar deras egna uttalanden ett annat språk. I en intervju kallade partiledaren Umberto Bossi afrikanska immigranter för “bingo-bongos” och menade vidare att man borde skjuta mot alla båtar med “illegala” immigranter så att de sjönk i havet. Senare hävdade Bossi att han hade talat om att skjuta på “tomma båtar”. Det är svårt att förstå varför Lega Nord vill skjuta på tomma båtar?

En annan Lega Nord-politiker, Erminio Boso från Trento, föreslog att man skulle ha separata tåg för italienare och invandrare (La Republica, 19 januari 2003). Staden Trevisios före detta borgmästare, Giancarlo Gentilini, sade vidare “Vi borde klä ut dem till harar och pang-pang-pang” i en diskussion om vad han kallade “invandrarslackers” (La Republica, 3 december 2002 [min översättning]). Under 1940–60-talen flyttade många italienare från fattiga och utbombade Italien till Sverige och andra länder för att söka jobb. Detta tycks vara bortglömt av dagens italienska politiker.

GREKLAND

Även greker har sökt skydd och framtid i andra länder under 1900-talet. Det lever i dag cirka 20 000 personer av grekisk härkomst i Sverige. Av dessa kom de flesta till Sverige under åren 1965-1970. År 2000 var antalet grekiska invandrare 10 851. Många av dessa människor flydde den brutala militärjunta som styrde landet i sju år. Trots denna historia av flykt och utvandring är Grekland ett av de länder som nu har dragit på sig mest kritik för sin egen behandling av flyktingar.

I en rapport som publicerades av Pro Asyl och Europeiska Flyktingrådet i november 2007 kunde man bland annat läsa: ”Grekiska kustbevakningen misshandlar systematiskt flyktingarna. De stoppar deras båtar, sticker hål på gummijollarna och tvingar bort dem från grekiskt sjöterritorium” (Pro Asyl, pressrelease 29 oktober 2007). Det inträffar även att flyktingar torteras. På en grekisk ö, Chios, sparkade och slog kustbevakningen flyktingar och utsatte dem till och med för elchocker och skenavrättningar. Andra exempel på tortyr var hur flyktingar dränktes i vattenhinkar eller kvävdes med plastpåsar. Vanligtvis kör kustbevakningen med sina båtar runt flyktingarnas flottar för att välta dem med svallvågor så att flyktingarna drunknar. På detta vis behandlar ett EU-land människor som tvingats att fly hunger, krig och förföljelser.

THAILAND

Thailändarna är ytterligare ett folk med en historia av omfattande utvandring. Många av dessa thailändare har slutligen hamnat i Sverige. Men Thailand är även ett land som gjort sig känt för en mycket brutal behandling av flyktingar. Den 23 december 2008 blev några turister vittne till något ofattbart då de badade vid en strand på en populär thailändsk semesterö. De såg hur militären torterade manliga flyktingar från det förföljda burmesiska minoritetsfolket ”Rohingya”. Flyktingarna blev misshandlade och kvarhållna i timmar av den thailändska armén, mitt framför de utländska semesterfirarnas ögon.

Turisten Andrew Jones från Hong Kong berättade att “vakter beväpnade med M16-gevär tvingade flyktingarna att ligga med ansiktet ned i sanden i minst två timmar, de piskade till och med deras huvuden med en rem om de försökte sätta sig upp eller rörde sig. Flyktingarna var nakna till höfterna och bundna vid vristerna. Vissa turister verkade omedvetna om scenerna bara några meter bort och fortsatte att snorkla och solbada. Andra som var chockerade över hur männen behandlingen och försökte fotografera incidenten fick sina kameror bortryckta av arga vakter som tog bort bilderna” [citat från Phuket Wan, länk nedan, min översättning].

Efter att den thailändska armén hållit fångarna på stranden i timmar släpade de med dem bakom en militärbåt i en pråm utan motor eller livsförnödenheter och släppte dem till havs där strömmarna förde bort dem. Den thailändska militären har förnekat att de begått några grymheter mot de burmesiska flyktingarna. Flyktingarna har inte setts till sedan dess. Förmodligen har de kantrat och drunknat till havs.

SVERIGE

Men om vi skall ha rätt att rasa över hur andra länder behandlar människor så borde vi ha rent framför egen dörr. Har vi det? Nej, jag tror inte det. Vi torterar kanske inte människor eller låter dem drunkna i havet, men likväl lämnar vi dem i sticket utan att bry oss om deras öde. Migrationsverket har beslutat att en 16-årig romsk flicka skall utvisas till Kroatien tillsammans med sin pappa. Flickan är född i Sverige och talar svenska. Pappan är våldsam. Han har tidigare misshandlat henne och kommer att göra det igen. Hur det slutar är det ingen som vet. Karlshamns kommun, där flickan lever, har länge slagits för att hon skall få stanna. Men Migrationsverkets generaldirektör, Dan Eliason, har svarat att "hon är inte ens i närheten av att få stanna" (Kvällsposten, 27 januari 2009).

Så hur behandlar vi våra medmänniskor egentligen? Skall empatin sitta så långt in och cynismen vara så djupt rotad att vi inte vågar ta hand om och älska varandra? Är det så att vi egentligen bara är rädda små apor som sitter på våra grenar och kastar pinnar på varandra i skräck för att våra favoritträd ska bli stulna av någon annan? Eller är vi varelser med moralisk resning? Varelser som kan se skillnad på rätt och fel? Som ser att det inte finns något “vi” och “dom” utan bara en enda stor familj? Jag vet faktiskt inte.

Men jag har ännu inte slutat att hoppas.

Debattartikel Av Martin Ekdahl 27 jan 2009 10:44