Nazister ordnar hoppborg och ponnyridning

Ordet ”nazistfamilj” är ett rätt intressant ord och med en än mer intressant mening. Det är för mig fullkomligt omöjligt att inte referera till Robert Gustafssons sketch med ”Killingänget” där han presenterar sin familj med ”vi är nazister” där han också förlöjligar allt som har med nazismen att göra. Nu är detta tyvärr inte en sketch utan verklighet vilket gör det hela skrämmande och faktiskt väldigt allvarligt.

Begreppet ger mig en bild av en familj på landet där mamma och pappa står och grillar medan barnen springer runt i snedlugg och högerarmen i luften, och hur man vid läggdags läser texter ur ”Mein kampf” istället för ur Nalle puh. Självklart vet jag att så inte är fallet men det känns på något sätt så surrealistiskt och svårt att ta på att det faktiskt finns familjer som öppet är nazister. Det är något man liksom stänger av, inte vill veta för att det är så hemskt. Att barn proppas med dessa korkade argument redan när de går i blöja. Usch.

I dagens Metro kan man läsa om just att nazistorganisationer anordnar små evenemang för familjer, med bland annat ponnyridning och hoppborg. Man skriver också om att kvinnor som väljer att gå med i nazistiska organisationer ökar lavinartat.

Enligt tidningen Expo så var ca 200 personer av de 800-1000 människor som gick i nazistiska Folkets marsch 2008 kvinnor. Och siffran väntas växa.

Överhuvudtaget så är rasism och nazism på bred framåtmarsch, vilket är skrämmande, men inte heller särskilt förvånande. Ser man bara exempelvis till den mediebild vi idag har så är det en faktor, för det är inte sällan man ser notiser eller artiklar från brottsplatser där det är ”viktigt” att nämna var brottslingen ifråga är ifrån för land, eller bara om denne har utländsk bakgrund. Även om detta är något som blivit bättre så finns det fortfarande och det är bara en av de väldigt många anledningar som finns, kanske inte ens en av de största, men ändå värd att nämna.

Att dessa partier och organisationer lockar allt fler människor är som sagt inte förvånande utan snarare tvärtom, och tyvärr så jobbar inte våra friska partier särskilt effektivt med att förebygga detta, vilket är väldigt synd. Många gånger använder de en sorts ”silent treatment” mot partierna, som exempelvis mot Sverigedemokraterna som inte är bra. Man ignorerar dem och låter dem inte komma till tals vilket inte bara är rent idiotiskt i den mån att om de fick vara med i debatten på riktigt så kanske folk skulle inse vilka pappskallar de egentligen är, utan också för att det är rent utsagt fel när vi utger oss för att ha en demokrati, för i en demokrati ska alla partier som är invalda i riksdag, kommun och så vidare ha rätt att säga sitt. För hur illa det en må vara så är det folk som röstat på dem för att de just ska få göra det.

Om de friska partierna istället lät dem visa hur dåliga, dumma och idélösa de egentligen är så skulle folk kanske förstå vad det är för skämt de slänger iväg sina röster på. Inte genom att försöka tysta ner eller låtsas att de inte finns.
Det bästa sättet att förebygga att dessa idioter är att låta dem utplåna sig själva. Och det måste ske snart för vi kan inte längre acceptera att de får så mycket att säga till om.

Så istället för att tysta ner, låt dem prata, debattera emot dem, eller som ungdomar idag säger: ”äg dem”, ”knäck dem” för först då kommer folk att förstå hur farligt det är att låta dem vara med och bestämma.

Debattartikel Av Max Bergander 29 maj 2009 15:36