Vem granskar Journalisterna?

En journalists roll kortafattat  är att ge samhällets invånare insyn i regering och riksdag, men även vad som händer ute i landet och världen. Det är medierna som i stora drag väljer vad vi ska få veta om såväl vårt eget land som andra. Det är ett stort ansvar och ska tas på största allvar.
Man måste alltid ta hänsyn till diverse etiska och moraliska dilemman samt att det finns en rad oskrivna regler som måste följas.
Att dessa har en minst sagt svår och komplicerad roll/arbetsuppgift kan nog de allra flesta hålla med om. Och medierna är oerhört viktiga för ett samhälle.

När man läser alla dessa förpliktelser får man bilden av att en journalist är idealmedborgaren som alltid är ärlig, rättrådig och gör allt i samhällets namn och med målet att ge medborgarna den insyn de har rätt till. Det är dock en sanning med modifikation, för att tro att en journalist egentligen skulle vara så mycket mer ärlig en andra bara på grund av sin yrkesroll är att vara naiv. Självklart handlar även journalister för egen vinning och för att få synas och höras. Även dubbelmoralen är påtaglig inom kåren.

Ett exempel är att journalister, rent generellt, är väldigt snabba med att kritisera politiker och chefer som tar ut höga löner men blundar gärna för att folk i sin närhet även de plockar ut fina summor. Ska man vara krass så kan man säga att om man vill leta efter chefer som tar ut mycket pengar så räcker det nog att gå inom sin egen arbetsplats. Kanske till och med bara granska sin egen chef. Många tjänar bra mycket pengar, men det är förstås en helt annan sak.
Missförstå mig inte nu då jag är en av dem som tycker att om man kämpat hårt i skolan och lyckats få jobbet man drömt om så ska man kunna tjäna pengar, och de gäller även journalister, men det är inte där problemet ligger utan det ligger i att journalister med en hög inkomst hackar på andra utan att se till sig själv, och det mina vänner är dubbelmoral av den högre skolan.

¤ Ska dock förtydliga att vi nu inte pratar om alla dessa chefer som slutar och får en fallskärm/bonus på x antal miljoner, ibland upp mott 100, för det är snedvridet och överdrivet och en helt egen diskussion.

För att fortsätta på temat om bilden av en journalist som ”idealmedborgaren” kan vi bara konstatera att det är en bild som är felaktig på mer än ett sätt. Visst finns det journalister som fortfarande tar sin roll på fullt allvar och ser sig som folkets förlängda arm med målet att ge dessa den insyn de har rätt till, men de är nog inte särskilt svårräknade.

Ett väldigt tacksamt exempel att ta upp i den här diskussionen är skandalen med Trond Sefastsson som tog emot pengar för att göra ett inslag med en dömd man, en händelse som väckte stora känslor i mediekåren, men som säkerligen inte är särskilt ovanlig. Det kan omöjligt vara så att det bara är han som agerat på det sättet. De är förmodligen mycket vanligare än vad vi tror. Journalister är inga helgon. Yrket bestämmer inte alltid vilken typ av människa du är eller vad du tycker, det är en titel som så många andra.

Frågan är när någon ska ta tag i det och granska journalisterna och deras tillvägagångssätt för i min mening skulle det vara mer än välkommet. För journalister har väl inte patent på att just granska andra? Eller?

Debattartikel Av Magdalena Andersson 10 jun 2009 12:50