Vårdval Stockholm. Efter all kritik Vårdval Stockholm fått utstå börjar det bli dags att fråga sig om privatisering verkligen är rätt väg att gå när det gäller att förbättra vården i Sverige. Leder det inte snarare till en försämring av kvaliteten, en fördyrning och en åtskillnad mellan människor där vissa erbjuds bättre vård än andra? Det finns självklart andra vägar än det där vinstintresset styr. Framförallt när vinsten går till stora företag samtidigt som vården blir dyrare för skattebetalarna.
Det finns endast en anledning till att införa Vårdval Stockholm och i dess förlängning Vårdval Sverige och Vårdval Europa. Sjukhus ska konkurrensutsättas för att steget mot privatisering sen ska bli kortare.
Visst, det pratas om valfrihet i vården och det låter bra. Jag tycker också att man ska få välja bättre sjukhus framför sämre. Men det är att missa poängen. Vi vill ha lika vård för alla. För att uppnå detta är det meningen att alla sjukhus ska erbjuda samma kvalitet, medan vårdvalet utgår från att det ska finnas sämre och bättre sjukhus, sämre och bättre vård. Istället för att satsa på att förbättra vården konkurrensutsätter man den och skjuter problemen och människors behov åt sidan. När något sedan går fel kan man skylla på marknaden och politikerna behöver inte längre ta ansvar för att vi får fullgod vård i Sverige.
För vilka har egentligen orken att välja sjukhus? De som är ordentligt sjuka och har allvarliga problem eller de med smärre åkommor? Redan Vårdval Stockholms uppbyggnad premierar lättare fall framför allvarliga. Vare sig du är allvarligt sjuk eller endast förkyld får sjukhusen samma summa pengar för ditt läkarbesök.
”Effektiviseringen” går alltså till stor del ut på att locka till sig friska patienter eller patienter med smärre åkommor, framför multisjuka patienter som har de största vårdbehoven. Det ska gå snabbt, desto fler patienter en läkare hinner med per dag, desto mer pengar. Om det riskerar patientsäkerheten eller skapar oroliga patienter som bara får träffa sin läkare i någon minut så är det kanske inga problem. Eller för den delen att utdelningen av antibiotika ökar, nu när läkare inte vill säga emot sina patienter och riskera att förlora dem som kunder/inkomster. Samtidigt blir vården dyrare, då den måste övervakas för att undvika alltför stora felbehandlingar när vinstintresset skapar tidspress för läkarna att klara av sina patienter så snabbt som möjligt.
Att de privata sjukhusens pengar (betalat med skattemedel) sedan går till både reklam och vinster istället för att enbart satsas på vård är kanske inte heller ett problem? Visst det går att effektivisera vården, men när stora delar av effektiviseringen handlar om minskad personal, minskad patienttid och minskad patientsäkerhet så borde man inse att det finns andra vägar att gå.
Privatisering är inte svaret. Istället måste man göra allt som går för att ge sjukvården ökade resurser och satsa på att få alla sjukhus och akutmottagningar att erbjuda jämlik vård med hög kvalitet. Inom det offentliga, inte det privata. Man ska inte tvingas "välja" att åka från Kiruna till Stockholm för att få den bästa vården. Bor man i Kiruna ska man kunna få precis lika bra vård i Kiruna som i Stockholm. Precis som man ska kunna få lika bra vård om man bor i en förort till Stockholm, som om man bor i innerstaden.
Vård styrt av det offentliga innebär även att vi har en demokratisk rätt till insyn och att vi via valsedeln kan påverka hur den utvecklas, en möjlighet privat vård inte ger. När det gäller effektiviseringen: vilka borde ha bäst insyn i vad som inte fungerar effektivt och vad som kan förbättras på sjukhusen om inte de anställda själva? Ge de anställda mer makt över sin arbetsplats och vi har kommit en lång bit på vägen mot effektivisering av sjukvården och det offentliga.
Skriv gärna själva om era upplevelser, bra som dåliga, av Vårdval Stockholm. Skicka sedan in dem till Zitiz och gör er röst hörd.
Debattartikel av 
Niklas Blomqvist 02 okt 2009 11:35