Betyg eller inte?

 Betygen A–E innebär att eleven har fått godkänt medan F står för icke godkänt. Det högsta betyget i den nya skalan, A, blir svårare att nå än dagens högsta betyg MVG. Idag är det alltför många elever som når MVG, vilket leder till att vissa utbildningsplatser måste fördelas genom lottning.
Nationella betygskriterier ska finnas för betygen A, C och E.

Skolan får inte bli en förvaringsplats utan ett ställe där de unga insuper kunskap efter sin förmåga. Betyg är då det bevis eleverna får på dessa kunskaper. Dock måste detta vara utformat så att kunskaperna för ett betyg ska vara lika i landet. Här tror jag att det ännu finns mycket att göra. Vissa friskolor sägs vara väldigt frikostiga. Detta gynnar i längden ingen då kunskapsbristerna visar sig senare vid inträde till Högskolor och universitet. Utanför står de som borde ha kommit in.

Nu kommer det upp ytterligare en diskussion på bordet och det är satsningen på ”Eliten”. Tidigare har detta bara gällt idrott och konstnärliga ämnen. De elever som är särskilt begåvade i teoretiska ämnen ska givetvis få undervisning på sin nivå, och inte sitta och rulla tummarna på lektionerna.

Ett försök startar på tio gymnasier runt om i vårt avlånga land, och jag skulle bli mycket förvånad om detta inte slog väl ut. Vi har haft nog med en flummig skolpolitik under många år. Matte, fysik, kemi, historia, språk. För att inte Sverige ska halka efter övriga länder, så krävs det att vi tar hand om våra begåvningar.

Denna elitsatsning kommer inte att ta resurser ifrån övriga elever, och risken för att det bildas A-, B- och C-lag tror jag är klart överdriven. Varje elev måste dock på sikt få en egen arbetsplan utefter sina egna förutsättningar – elitsatsning… Läxhjälp… Lugnare studietakt …
En process i skolan har nu kommit igång och då inte minst på betygssidan, nationella prov och lärlingsutbildningar. Alla kan eller vill inte bli Zlatan eller atomfysiker.

Det är viktigt att varje elev känner sig trygg och harmonisk i skolan, och att undervisningen ger intresse och motivation. Det gäller att kunna plocka fram varje elevs talang och utveckla denna. Sedan är det lika ”fint” att vara bilmekaniker som atomfysiker. Det ”fina” hos en person sitter inte i yrket.

I vårt informationssamhälle har teven och datorn tagit över mycket av barnens värld. Kanske ibland ett ”billigt” sätt för stressade föräldrar att komma undan. Nu blir det också lätt att glömma böckernas värld, och hur viktigt det är att läsa för barnen och att dessa också själv läser. Minns Albert Einsteins ord:

”Om du vill att ditt barn ska bli intelligent, så läs för det. Om du vill att barnet ska bli ännu intelligentare, så läs ännu mer för det.”

För barnens framtid är det också viktigt, att genom läsning lära sig hantera ett stort informationsflöde och att sålla i detta flöde. Med denna kunskap kommer det framtida skolarbetet att bli så mycket lättare.

Hur ska då vår framtida skola se ut?

Flera har synpunkter på denna fråga, och många kan ge det rätta svaret? Den ”gamla” flummiga skolpolitiken har, tack och lov, gjort sitt. Då gällde det fullt ut att alla skulle gå vidare till någon form av akademiska studier, trots att många saknade baskunskaperna. Detta visar sig också klart, när vi nu jämför oss med omvärlden. Vi som tidigare låg i topp har resultatmässigt tappat mycket. Ett misslyckande som för många ungdomar blir en katastrof, och som senare också drabbar samhället i form av arbetslöshet, utanförskap och kriminalitet. Ett stort lidande och ett slöseri med våra resurser.
Det finns ingen tvekan om detta!

Vi måste fokusera på kunskap och snabbt inse att alla inte passar för akademiska studier. Här måste individen komma i centrum. Baskunskaperna – räkna, läsa och skriva – är grunden för allt skolarbete och det funkar inte med sandslott. Sen måste också lärarnas status uppgraderas. Skolan ska ha tydliga mål – kunskapsmål, nationella prov och betyg. Allt detta för att sätta individen i centrum - individen våra barn.
Gymnasiereformen, med tre huvudinriktningar, hoppas jag blir en framgång. Elever har olika behov och det gäller att fånga upp dessa och utveckla och stödja alla elever. Det får inte vara som tidigare, att en tredjedel av alla tjugoåringar inte klarar av en gymnasieutbildning.

Till sist måste nu skolan få arbetsro. Det går inte som tidigare att ändra mål och inriktning, som man byter skjorta. Det måste finnas en långsiktighet och en trygghet i vårt skolsystem. Detta är ändå basen för det kommande samhället, och alla människors fulla värde. Ingen ska behöva stå gråtande utanför taggtråden och bara titta på.

Debattartikel Av Kjell Ekborg 07 okt 2009 10:37