När jag var 6-7 år gammal arbetade båda mina föräldrar tre jobb var för att spara till ett eget hem söder om Stockholm. Vi bodde i en liten enrummare på Kungsholmen, jag, min bror och mor och far. Jag var mycket ensam, väldigt blyg och hade inga kamrater. I skolan, som bara var en lägenhet i hyreshuset bredvid, var jag så blyg att jag mer eller mindre satt i koma hela tiden. Den enda trösten jag hade var att kalkera små tecknade gubbar som fanns på några askfat som mina föräldrar vunnit på bridge. Figurerna var tecknade av en person som hette Salon Gahlin om jag minns rätt.
Så småningom började jag även rita av gubbarna på fri hand. Jag hade bara löst papper och en blyertspenna men jag gnetade på mest hela dagarna i ett par år tills huset blev klart och vi kunde flytta in. Jag var nio år och började i tredje klass och det var första gången jag såg en riktig skola. Men jag fick en kamrat som bodde granne med mig. Vi gick i olika klasser, och vid ett tillfälle då jag slutade tidigare än han, fick jag vänta i hans klassrum. Eftersom jag inte hade med den lektionen att göra fick jag papper och kritor. Jag hittade en bild av en papegoja som jag ritade av och målade.
Till min stora förvåning gjorde den tecknade papegojan stor succé. Alla barnen flockades runt bilden. Även läraren var förtjust och förvånad och sa att jag var verkligt begåvad.
Det var första gången jag hörde det uttrycket. Det var också första gången i mitt liv som jag fått något slags beröm. Det som aldrig nämndes eller frågades efter var att jag under två års tid praktisk taget aldrig gjort något annat än att ritat, så övning var tydligen inte något som hade med begåvning att göra.
Denna enskilda händelse präglade de kommande 15-20 åren av mitt liv.
Mitt liv som konstnär var utstakat. Därmed blev jag också klassad som en som inte var teoretiskt begåvad och därmed aldrig kom in på gymnasiet utan fick gå en yrkeslinje, sen var skoltiden slut.
Så småningom kom jag till kännedom att jag hade stora förutsättningar för teoretiska ämnen och även för mattematik och fysik. Men den bohemiska sidan av mig, som var mig pådyvlad, blev jag aldrig riktigt av med.
Många gånger sedan dess har jag funderat på vad detta med begåvning egentligen är. Det finns ju några att välja på:
Mattebegåvning, idrottsbegåvning, musikbegåvning, språkbegåvning och några andra.
Vem har bestämt detta och varför?
Mattematiken är ju en konstruktion som är skapad för att förtydliga våra referenser. Vad användes mattebegåvningen till innan dess?
Precis som begåvningarna är även kunskap något som någon bestämt åt oss på förhand. Detta resulterar i de ämnen som vi har i skolan.
Vem har sagt att just dessa kunskaper är de mest värdefulla och varför?
Vilka gynnas av denna indoktrinering? Eller kanske mer viktigt – Vilka missgynnas och till vilket pris?
Även om det nu råkar finnas en mattematikbegåvning, hur många andra kunskaper eller egenskaper kan den vara bra för. Och hur många av dessa egenskaper är helt dolda för oss?
Är det så illa att de begåvningar och kunskaper vi erkänner enbart är till för att gynna dem som har makten i vårt samhälle?
Lek med tanken att det finns tusentals med begåvningar som aldrig får plats och aldrig får utvecklas. Tänk om musik och konst egentligen är samma begåvning som mattematik fast med lite friare tyglar, som ett höga C som idol juryn skulle kalla lite pitchigt.
Är vårt samhälle fixerat vid manliga begåvningar och finns det verkligen sådana?
Det vore väldigt intressant att höra folks åsikter om detta. Kanske skulle en debatt i detta ämne bidra till att minska utanförskapet i samhället. Utanförskapet som ligger till grund för praktiskt taget allt som är dåligt i vår värld.
| Debattartikel Av |
| Av Anders Hansson, 26 jan '11 15:53 kommentarer |
| Av Dag Nilsson, Röd, varm och förbannad : FRÅN SOURZE:SE, 04 nov '10 10:44 kommentarer |
| Av Martin Ekdahl, 29 sep '10 09:24 kommentarer |
Författare:
Per-Olof Pettersson
Debattartikel, Publicerad: 13 okt '09 11:24
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå
Betyg eller inte? av Kjell Ekborg
Personaluthyrare Statsson av Anders Hansson
Världens bästa idé –... av Jesper H
Alla kvinnor jag missat av Per-Olof Pettersson
Helt okej att ha sex med djur av Max Bergander
Mer marknadsföring inriktad... av Chris Millenbauer
Gnällets årstid är här - men... av Alexander Nilsson
Brottslingar gör stor nytta av Lennart Karlsson, Sourze.se
Framavlade för strid av Chris Millenbauer
Proaktivt fredspris? av Max Bergander
Länk till artikeln: