Bengt Nyman @ Flickr 

Brev till Mona Sahlin

Och visst, man kan argumentera för att väljarna hellre vill ha skattesänkningar än ökad välfärd. För ingen ska lura i mig att över 100 miljarder i olika skattesänkningar inte kommer att märkas på kvaliteten i välfärden i längden. Det går även att argumentera för att väljarna hellre röstar på en politik som leder till orättvisor. Där de som har arbete får mer på bekostnad av de som råkat bli sjuka, arbetslösa eller arbetat hela sitt liv och trott att de gjort sig förtjänta av en hygglig pension och lite vila. Men för de som argumenterar så finns der redan ett alternativ och det alternativet står de borgerliga för. Vi väljare är inte i behov av två alternativ som är så snarlika varandra att enda skillnaden är att det ena avvecklar välfärdsstaten lite långsammare. Vi förtjänar ett riktigt alternativ till den politik som nu förs. Tror man inte att ett sådant alternativ skulle ge röster? Bra, då har majoriteten talat och sagt att de önskar sig borgerlig politik och då ska vi också få det. Men låt åtminstone medborgarna bestämma. Ge oss alternativ att välja mellan.

Nu tror jag som tur är att ett riktigt alternativ faktiskt skulle ge fler röster och att om Socialdemokraterna anammar en sådan politik kommer de om ett år inte längre vara alternativet. Socialdemokraterna kommer sitta i regeringsställning och föra politiken samtidigt som borgarna kommer utgöra alternativet för de som inte gillar en utbyggd välfärdsstat. För ingen ska få mig att tro att majoriteten av väljarna gillar att friskolornas ägare kan tjäna pengar på barn och ungdomars skolgång, att färre lärare och färre undervisningstimmar ger klirr i kassan. Eller att vårdbolagens ägare tjänar pengar på sjuka. Inget kan få mig att tro att föräldrar och sjuka inte hellre såg att pengarna gick tillbaka till verksamheten, för att förbättra och utveckla den.

Jag tror inte heller att en majoritet av väljarna uppskattar de orättvisor som skapas när friskolor etablerar sig i relativt problemfria områden och på så sätt tjänar pengar på att ta hand om elever från studievana familjer. Det medan kommunala skolor med samma skolpeng per elev får ta hand om barn och ungdomar från studieovana miljöer och elever med stökig bakgrund eller som av andra orsaker behöver mer stöd i skolan. En segregering studieovana elever förlorar på och som studievana elever enligt forskning inte vinner något på. Att satsa på bred kunskap istället för segregerade skolor gynnar alla. Elitklasser och elitskolor, vilket friskolorna skapar, gynnar ingen.

Jag tror inte heller att särskilt många uppskattar Vårdval Stockholm. Ett system där sjukhusen tjänar på att behandla friska patienter och förlorar på att behandla sjuka. Att vårdbolagen kan ta ut vinst, finansierat med skattemedel, på att behandla människor som inte behöver vård är inte bara orättvist och ineffektivt, det är ett slöseri med skattepengar. Liksom den ökade administration som kommer att behövas för att patientsäkerheten inte ska sättas ur spel när läkare tjänar på att behandla sina patienter så snabbt som möjligt. När kvaliteten och bemötandet inte blir avgörandet, utan vinstintresset styr, kommer kostnaderna för vården att öka för skattebetalarna.

Varför skulle väljarna uppskatta de orättvisor Alliansen nu skapat? Vem tycker att det är bra att man straffas för att man råkat bli sjuk, arbetslös eller gått i pension efter att ha arbetat hela livet? A-kassereglerna är dessutom orättvisa och onödiga. Är arbetslösheten så hög som tio procent kan inte individen beskyllas för att denne är arbetslös. Satsar däremot regeringen på full sysselsättning är inte en hög a-kasseersättning ett problem. Det är istället en hjälp till de som behöver skola om sig eller söka nytt arbete. För hur lätt kan det vara att ägna sin energi åt att hitta ett nytt jobb när ekonomin just slagits sönder för att ersättningarna är låga och man måste kämpa för att kunna hålla hushållsekonomin flytande? Ingen tjänar på en sådan politik i längden. Skattesänkarpolitiken urholkar välfärden och är tillsammans med sänkningen av a-kasseersättningen till för att tvinga människor att ta jobb till lägre löner. Långsiktigt kommer detta, tillsammans med höjda fack- och a-kasseavgifter, leda till att skattesänkningen äts upp och människor får mindre i plånboken när egenfinansieringen för vården, skolan och omsorgen ökar i och med minskad statsbudget och minskad köpkraft.

Ett annat alternativ handlar inte bara om att ta tillbaka delar av det den borgerliga politiken raserat. Det handlar även om att skapa nya alternativ för framtiden. Förslag som att ge de anställda i den offentliga sektorn mer makt över sin arbetsplats. Det är de som är anställda inom vården, skolan och omsorgen som har bäst insyn i hur man kan förbättra, effektivisera och öka kvaliteten i dessa verksamheter. Inte privata entreprenörer som är ute efter vinst. Så snälla Mona Sahlin och snälla Socialdemokraterna, ge oss ett alternativ till den borgerliga politiken. Ge oss ett alternativ där vinsten i välfärdssektorn stannar i välfärdssektorn. Där vården, skolan och omsorgen utvecklas och förbättras, inte avvecklas och där ansvaret skjuts åt sidan och läggs på privata entreprenörer. Vill väljarna ha försämrad välfärd, öka orättvisorna, klyftorna och ojämlikheten har vi redan det borgerliga alternativet. Vi förtjänar ett annat alternativ. Ett solidariskt alternativ. Vare sig det är det alternativet som kommer att få flest röster valet 2010 eller inte.

Debattartikel Av Niklas Blomqvist 30 okt 2009 10:34