Eirik Newth @ Flickr 

Jan Guillou har ordet

Sedan boken kom ut har ett pikant avslöjande om Guillou´s relationer med KGB gjorts av hans fiender på Expressen. Han skall ha varit spion åt KGB under fem år i slutet på 60-talet, början på 70-talet. Själv hävdar han att det bara rörde sig om ett misslyckat journalistiskt försök att avslöja KGB´s verksamhet i Sverige. Han har i media beskyllts för att inte berätta om detta i sin bok och skulle därmed försökt mörka. Det är dock inte hela sanningen. Han skriver att han länge arbetat med uppslaget om KGB, men att projektet gick fel. "En man blev sjuk, en annan bytte oväntat jobb och en KGB-officer blev hemkallad och inget mer finns att säga." Den sista bisatsen får mig att bli misstänksam. Har han ljugit fast sig? Så skulle han själv formulerat det. Han kanske borde ha berättat lite mer om att han fick betalt av ryssarna och om vad han rapporterade eller sålde för information. På något sätt lyckades han upprätthålla relationen rätt länge, det sägs i fem år.

Efter dessa uppgifter läser man hans bok med större misstänksamhet. Vad kan man lita på? Är detta hela sanningen han berättar? Ljuger han? Om man får tro honom själv, så han framställer sig, är det självklart att han ljuger. Men vad är sant och vad är falskt, när lögnen innehåller 90 % sanningar?
Oberoende av detta är boken om Jan Guillous skrivande liv intressant. Det mesta, om inte allt, är visserligen redan avslöjat sedan tidigare. Men den sammanfattande historiebeskrivningen från Guillou´s horisont är både skrämmande och fantasieggande. Tänk att det fungerar på detta sätt! Tänk att så många makthavare har varit ohederliga. Kan det finnas några som inte är det?

Guillou säger sig ha varit maoist i unga år. Det låter otroligt. Att han umgicks i dessa kretsar är klart, men att han skulle haft sådana åsikter verkar inte stämma. Han framstår mycket mer som företagare i avslöjanden. Som en lidelsefull kämpe för det fria ordet och för glädjen att avslöja alla ljugande makthavare. Sedan skapade han innovationen ” Hamilton, den svenske spionen" och lyckades själv bli en borgerlig småkapitalist.
Något avståndstagande från socialism, kommunism eller maoism hittar man inte i boken. Det vore intressant att få höra Guillou berätta om hur han kom att avvika från troslärorna, eller tror han fortfarande att han tillhör någon av sekterna? Han lever på copyright, en kapitalistisk idé.

Hans senaste projekt att skriva om och analysera de nya religionskrigen i världen borgar för att det skall komma många nya läsvärda reportageromaner. Det skall bli spännande, han är påläst, tänker framåt och fritt. Han vill något med vad han skriver, det är inte underhållning utan påverkan. Sedan kommer jag aldrig riktigt att kunna tro på vad han säger, inte heller hålla med. Men vad gör det? Man måste tänka själv och inte bara förledas av denne demagog.

Recension Av Bengt Stillström 03 nov 2009 12:53