Gränsen går någonstans mellan en vanlig medborgare med 9-17 dagar som skriver insändare till sin lokala tidning, till att är kejsaren med storhetsvansinne som skriver absoluta lagar.
Man behöver inte vara kejsare för att få storhetsvansinne, jag får det minst några timmar i veckan då jag själv anser att jag är guds gåva till jorden och att jag skulle kunna vara den enda personen i universum som faktiskt skulle kunna göra allt som politikerna misslyckas med på rätt sätt.
Men sen ser man sig själv i spegeln och skrattar när jag inser att jag är minst lika felad som både Reinfeldt och Sahlin (ok, kanske inte Sahlin) och om inte, i alla fall inte långt ifrån. Så vart går min gräns då?
När tycker jag eller du för den delen att vi slutar att informera varandra och istället berättar för varandra hur vi borde leva våra liv?
Är det den framtiden vi är på väg emot att alla ska vara sin grannes Dr Phil, när vi inte ens kan hålla ordning på vår egen tillvaro?
Upp med en hand, alla som har perfekt ordning i sitt liv?
(Jan Guillou sitter nu ensam, som den enda i Sverige med en hand i luften)
Jag vet inte om världen kommer att lösa sina problem, jag hoppas att de miljöproblem vi skapat inte kommer att mosa klimatet innan min livstid är slut.
Jag hoppas vi slipper att alla kommer att gå runt med solskydd under den svenska vintern för att inte bli uppbrända av den 49 grader varma vintersolen. Eller att vi kommer att behöva stanna inne under somrarna för att krokodilerna från Egypten valde att emigrera till Slussen och kaféerna vid gamla stan, då Nilen torkade ut på mitten av 2000-talet.
Förhoppningsvis är det inte för sent att rädda oss från de kommande katastroferna de tidigare generationerna ställde upp likt domino brickor, och tanklöst stötte till den första biten så att alla är utsatta. Men för att de ska ske, för att den sista biten inte ska falla så kan vi inte förlita oss på politiker och inte journalister heller för den delen.
Om vi vill lyckas är det upp till dig, och till mig med för den delen. I slutändan handlar det inte ens om vi lyckas rädda denna värld eller inte. Men jag vill i alla fall säga att jag försökte. Och om jag måste gå ner, så vill jag ärligt kunna säga att gick jag ner svingandes. Och min egentliga fråga är:
Vad vill du?
| Krönika Av |
| Av Anders Hansson, 26 jan '11 15:53 kommentarer |
| Av Dag Nilsson, Röd, varm och förbannad : FRÅN SOURZE:SE, 04 nov '10 10:44 kommentarer |
| Av Martin Ekdahl, 29 sep '10 09:24 kommentarer |
Författare:
Stefan Lachmann
Krönika, Publicerad: 17 feb '10 16:23
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå
Norges Ljusspiral och... av Svaldemintunga
Hälsolobotomerade... av José Nunez
Dagens lurendrejare av Per-Olof Pettersson
Ett tidlöst fritt fall av Stefan Lachmann
"Tror att FI tappade många... av Niklas Pettersson, samhällsvetare
Ska man få publicera vad som... av Anna-Karin Engström
Vem kan vi lita på? av Stefan Lachmann
Länk till artikeln: