Vart går gränsen mellan yttrandefrihet och kränkning?

Frågan gällande Lars Vilks kontroversiella uttalanden och konstverk, har rullat igång debatten om yttrandefriheten bör ha en begränsning eller ej.

Vissa tycker att den inte bör ha det, andra tycker att den bör ha det.

Så vem är det som har rätt? Finns det någon som har rätt?

Yttrandefrihetslagen togs i bruk så sent som 1992 och är en av Sveriges yngsta lagar.
Att man skall kunna yttra sig om vad som helst när som helst, är helt korrekt enligt mig, MEN till vissa begränsningar. Nu pratar vi inte bara om hänsynen till invandrare, muslimer, kristna eller andra minoritetsgrupper i landet, utan gentemot alla människor.

Vi kan ju ta vissa händelser som skakat Sverige under den senare tiden av historien. Ta Palmemordet som ett exempel, Mattias Flinks Falumassaker 1994, Mordet på Anna Lindh, Estonia katastrofen etc.
Det finns säkert massor med andra händelser som har minst en lika stor påverkan på vissa människor.

Min fråga är: Hur skulle anhöriga till Olof Palme reagera om karikatyrer, "konst" och kontroversiella filmer lades upp på händelsen. Med möjligtvis nakna människor runt omkring och kanske någon som sätter på den ena och den andra i bakgrunden, samtidigt som Olof Palme skjuts?

Eller kanske en "konstnärlig" bild på Mattias Flinks samtidigt som han onanerar och håller i en AK5 och skjuter ner folk.

Vi pratar om saker som berör människor.

Lars Vilks förstår mycket väl att hans "konst", filmer riktat mot muslimer, kommer att skapa en hektisk debatt och stämning bland muslimska medborgare. Han väljer ändå att publicera bilder på saker som berör i högsta grad dem flesta muslimska män och kvinnor i samhället och i övriga världen.

Det kan vara att han möjligtvis är ute efter en adrenalinkick, kanske se hur långt han kan gå innan något riktigt allvarligt sker. Eller helt enkelt för att provocera.

Jag frågar mig själv, vem som väljer att utsätta sig för konstanta hot, förföljelser, och övergrepp frivilligt?

Yttrandefrihetslagen finns ju självklart för att det inte skall finnas begränsningar på vad man kan yttra sig om. Barn kan ju välja att mobba andra barn, genom att kalla dem tjockis, ful, smal, äcklig, och listan kan bli lång. Varför ger lärare och andra människor tillsägelser till barnen, barnen som mobbar behöver ju bara säga att det är yttrandefrihet som gäller i Sverige, och att han får säga vad han vill.

Men det kallas för att kränka en annan människa, och kränkning kan också vara en grund för skadestånd. Så nu kanske man skall anmäla Lars Vilks för kränkning och begära skadestånd, men jag kan säga att så mycket skulle inte hända, för det lyder ju yttrandefrihet i Sverige…

Debattartikel Av Omran Ismail 19 maj 2010 13:15