Fotograf: vargklo@flickr 

Med ansvar för en annans liv

Läste Alex Schulmans blogg för något år sedan om hur det var att bli pappa, hur han plötsligt såg faror i allt. Till och med i sitt eget hem. Och man kan inte annat än hålla med, man är rädd för det mesta. Den där trappan, dörrar som står öppna...allt.

Som om inte det vore nog så ska man uppfostra den lilla i sinom tid, inte bara se till att den överlever. Det kommer bli en utmaning. Men det är verkligen något man bör förbereda sig på och ta oerhört seriöst, för det är du och ingen annan som är ansvarig för hur ditt barn blir. Det är du som ger dem grunden att stå på, att bygga sitt liv. Kan bli oerhört irriterad på föräldrar som inte verkar ha förstått detta eller som inte tar det på allvar. Sådana som skyller allt på skolan, som skyller deras barns uppträdande på andra.

Åker man mycket tåg så stöter man på detta dagligen då man träffar på stora klasser av barn på väg till utflykt. Man slås av hur många barn det är som inte verkar ha den där grunden att stå på. Hur många barn som faktiskt inte vet hur man beter sig. Såg barn som sprang omkring och skrek, en drog i en tidning som en tant läste, en annan som levde rövare och studsade omkring. Menar inte att barn inte ska få vara just barn men ibland måste man ha högre krav än så. De är under utbildning så varför utbildar vi inte dem? Varför är vi inte hårdare och ger dem den där grunden att stå på?

Att vara förälder är den finaste och mest underbara utmaningen man kan ta sig an. Att ansvara för någon annans liv. Ett blankt papper som du ska fylla att tillslut bli en bok. En bra bok.
Längtar så enormt mycket efter att få börja fylla min lilla ögonstens papper, att ge henne bra värderingar så hon klarar sig där ute. Så småningom på egen hand, utan hennes pappas beskyddande vingar.

Att vara förälder för mig är att inse att du inte längre kommer först, att du inte är viktigast. Att livet är så mycket större än du själv och det är bara att hålla i hatten. Vi har ansvar för en människas liv, ett liv vi har valt att skapa. Hoppas innerligt att det är så vi föräldrar tänker för det är vad våra barn förtjänar. De förtjänar det bästa av oss, så ofta vi bara kan. Vi står för utbildningen. Ingen annan. 

Krönika Av Max Bergander 25 okt 2010 12:52