Dag 101 - Helvetesbussresan

Fem timmar senare i Pakse, på ett kontor som jobbade tillsammans med Happy Tours, frågade mannen bakom skrivbordet på knagglig engelska "ni vet väl att det är en lokalbuss?". Alla vi fyra brast ut i protest och menade att vi blivit lovade både det ena och det andra. Efter ett kort samtal till bokningsbyrån på Don Det så blev vi åtminstone garanterade att bussen skulle ha säten som det gick att sluta ned och sova i. Plus att vi skulle få färdas med en ac-van när vi väl nått den vietnamesiska gränsen.

När vi väl slussats till busstationen så möttes vi av en syn som man kan kalla ett dåligt skämt, och detta skämt skulle bara bli sämre, sämre, skrattretande värdelöst och vidrigt. Den lokala bussen vi fått platser på såg fallfärdig ut på utsidan, medan insidan var trång, klaustrofobisk och obekväm. Vi var tvungna att vänta ett par timmar, ingen kunde säga när bussen skulle gå och ingen brydde sig det minsta om att vi borde få åka med den buss vi betalat för. Det blev värre.

I väntan på bussens avgång så satt vi utanför denna och vittnade hur en lao-bo lyfte upp en hundvalp, instängd i en plastsäck med endast huvudet utanför, och slängde in denna i baggageutrymmet på bussen. Johanna blev upprymd och förskräckt och försökte förgäves lindra hundens lidande, ingen ville lyssna. Hundens skällande kom sedan att ligga som bakgrundsljud under resten av resan, vi tvingade oss själva att acceptera det oundvikliga.

När det var dags för avgång och vi gick för att ta våra platser så skrek laoarna på oss att vi inte fick sitta, vi skulle ligga längst bak i bussen på allt baggage, och rissäckar, och gud vet vad. Totalt modfällda la vi oss fyra och två ytterligare västerlänningar längst bak i bussen.

Av Jesper Hassell 13 maj 2009 12:14