Fritt fall, Hammarby

Hålet blir bara djupare och djupare, och mörkret likaså. Poängtapp efter poängtapp. Dåligt spel och dålig inställning. Hammarby måste börja inse allvaret i den prekära situation de satt sig i, de måste ske en förändring väldigt snart.

Att man förlorar en match i svenska cupen är i sig ingen katastrof, för vad klubbarna än säger så tas inte cupen på lika stort allvar som serien. Att dessutom förlora mot Mjällby som ligger i toppen av superettan och har allt och vinna samtidigt som de ser detta som ”årets match” är kanske inte bra men inte heller någon katastrof, om det nu inte vore för att man är nästjumbo i allsvenskan och har spelare som tydligt inte mår bra. Hammarby har försatt sig i en nedåtspiral som är svår att ta sig ur.

Innan säsongen pratade man om en toppfyra placering. Den målsättningen kunde man förkasta på samma gång som den släpptes då spelarmaterialet helt enkelt är för dåligt och stämmer inte överrens med målsättningen. Men att man ska ligga så här dåligt till och inte visa en tillstymmelse till förbättring, det var det nog inte många som trodde. En placering någonstans i mitten hade varit rimligt.

Att anfallsspelet inte fungerar alls känns som att ta upp ett ämne som redan är så pass belyst att ingen som läser sportdelen kan ha undgått att någon gång sett, men det är ändå ett av de största problemen. Man skapar knappt några farliga målchanser under långa stunder och man hotar väldigt sällan motståndaren backlinje. Det är ett problem som måste lösas för alla vet att det är målen som räknas i fotboll, inget annat.

Dessutom är backlinjen, tillsammans med målvakten, väldigt stirrig och alla är enormt rädda för att göra fel. Till och med så rädda att ingen vågar göra rätt, det blir bara pannkaka av allting och man släpper in allt fler onödiga mål som ett lag med självförtroende inte hade släppt in. Och där ligger nästa problem. Självförtroendet.

Ett lag utan självförtroende är ett nervöst och ängsligt lag. Spelare som inte vågar lyckas. Inte vågar någonting. Hur man vänder på det stavas bara ”hårt arbete”. Det är det enda för att vända på den negativa trenden.

Sedan finns det såklart en rad andra lösningar men ingen som Hammarby i dagsläget kan eller borde göra.

Många jag har pratat med anser att det är dags att få in en ny röst i omklädningsrummet, det vill säga sparka tränaren Tony Gustavsson, men det tror jag är fel väg att gå. I alla fall i dagsläget. Att bara sparka tränaren är för enkelt, men visst, fortsätter raset är det något man ska se över. Frågan är bara då vem som ska ta över?

Den andra lösningen är spelarköp, men även här är det stopp. Hammarby har inte ekonomi att köpa spelare just nu och kan därför inte ens tillämpa denna punkt. Enda lösningen vore att sälja sina två bästa spelare, som dessutom har ögonen på sig, i form av Chanko och Emil Johansson, men frågan är om man mitt i en kris bör eller vill sälja sina bästa spelare?

Hammarby måste hitta på något för att vända det här, i annat fall hägrar superettan och än större ekonomiska förluster. En förändring måste ske nu men för tillfäller känns det som det är fritt fall och inge riktigt hittar fallskärmssnöret.

Av Lukas Forsberg 14 maj 2009 12:33