Planens kung 

En tråkig men magisk match

Det som sitter kvar bäst i minnet från gårdagen är Guardiolas pepsodentvita leende när slutsignalen ljöd. Det var glädje, eufori och en pust som sa allt.

Matchen var egentligen en ganska segdragen historia med många individuella misstag och stundtals ganska tråkigt spel med nervösa ben.

United började klart bäst och satte en otroligt hög (och modig) press på bollskickliga Barca-spelare som visade sig vara rätt melodi. United hade till en början en markant övertag och Ronaldo hade en av sina patenterade frisparkar som så när gick in i mål. Men mitt i pressen skapade Barca en chans i den nionde minuten som resulterade i mål, och där tog sedermera matchen slut för efter det fanns det ett lag på plan.

United agerade nervöst och helt ogenomtänkt som om det helt plötsligt vart tagna av stundens allvar. Ett tydligt tecken på det var när den annars stensäkre Nemanja Vidic direkt efter målet helt önödigt spelade ut en boll till hörna när han skulle passa hem till sin målvakt. Även innemittfältaren Anderson visade detta när han i nästa uppspel slog håll i luften på en enkel boll. United vek ner sig, och det ordentligt.

Barcelona tog över totalt och United gav Iniesta och Xavi precis de ytor man inte ska ge dem och Messi, grande Messi, fick helt ostört gå ner och hämta boll och vända upp. Den kombinationen betyder problem för vilket lag som helst i världen. Och det vet United.

Sir Alex Ferguson stod vid sidan och såg näst intill apatisk ut när hans lag jagade efter bollen medan Barca enkelt spelade på en och två touch medan de röd-tröjade sprang i ett vakuum. Barcelona gjorde det de gör bäst, att bara hålla i bollen och låter motståndaren trötta ut sig själv.

Den innan matchen hajpade duellen mellan de två bästa i världen, Ronaldo och Messi, vann den senare på Knock och sett över hela matchen vann hela Barcelona på knock mot ett vilset, stelt och nervöst United.
När Messi dessutom kröner sin insats med en nick (!) av världsklass och dödar matchen, då vet man om att detta var Barcas kväll.

Pep Guardiola vann tränarkampen mot Ferguson klart och hans Barcelona var bättre på allt. Däremot ska det också fram att det mer var United som var bedrövliga än Barcelona som var fantastiska. Det här var förmodligen en av Uniteds sämsta matcher för året i helt fel match. Men sådant har en dag som den igår ingen betydelse då det var en final, en final i slaget om Europa, och världen, där Barcelona lämnade ringen som segrare och luften fylldes av röd och blå konfetti till publiken vilda jubel.

I Spanien, och speciellt Katalonien, jublades det säkerligen ända in på småtimmarna för hjältarna i det bästa lagbygget på länge, kanske genom alla tider, och i mitten stod en tränare som i år har lyckats med allt. En tränare med blå-rött hjärta som har fått ett lag av stjärnor att spela som just ett lag. Den största vinnaren igår var Guardiola. För utan honom är det inte alls säkert att de skulle gått så här långt.

Av Max Bergander 28 maj 2009 13:07