Såg på Tv4 imorse där de på nyhetsmorgon hade en av Zlatans gamla pojklagstränare i studion. Denne beskrev Zlatan som en lugn och avslappnad kille med en stark målmedvetenhet. Han beskrev honom också som en person med en ödmjuk kaxighet som tagit honom dit han är idag. En person som aldrig var nöjd utan alltid ville bli bättre på allt.
Inget av det här är någonting nytt och historierna om Zlatan har tjatats ut och in i många år nu, men de blir liksom aldrig tråkiga. Man hittar alltid en ny vinkel eller ett nytt citat att älska.
Det var också intressant att höra hur han berättade att Zlatan inte var särskilt framstående i ung ålder utan att det kom senare men att hans ödmjuka kaxighet var det som tog honom framåt. Och det är där vi ska stanna för just den är så oerhört intressant att diskutera kring, den ödmjuka kaxigheten.
När Zlatan slog igenom så tyckte de flesta i vårt röda sosseinsnöade land att Zlatan var en dryg jävel som trodde att han var något. Att han var bättre än alla andra. Det blev kissnödigt och klagosången hördes överallt. Detta var inget som överhuvudtaget berörde den finniga tonåringen som fortsatte att synas och höras. Och förstås att briljera på planen som att han visste att han skulle bli en stjärna en dag.
Även jag vill mena att det var just hans inställning och kaxighet som tog honom dit han är idag. Att aldrig låta någon sätta sig på honom. Han stod alltid upp för sig själv.
Marcus Birro, författare och poet, skrev idag på Expressen ett ömsint brev till Zlatan. En kärleksförklaring med flera citat som verkligen målar upp bilden av vår svenske Zuperstjärna:
”Säga vad man vill om en man som tystar sina egna supportrar. Säga vad man vill om en man som bestämmer helt själv vilken klubb han ska spela för och som har klubbkänsla som ett Amsterdamluder"
"Du anser sig själv vara viktigare än laget. Varför? Därför att du nästan alltid är det”
Eller:
”Säga vad man vill om en man som nog alltid innerst inne spelat för Zlatans BK och inget annat lag”
Zlatan har alltid trott på sig själv och kämpat hårt för att nå sina mål. Han har, som jag verkligen förespråkar, gjort sin grej för sin egen vinning. Han skulle bara bli bäst, och nu är han väldigt nära att bli just det.
Igår såg jag en man stolt och lycklig. En man med glädje och passion. En vinnare som kommer att bli bäst. Hans ögon sa allt: ”Jag är hemma och här ska jag uträtta underverk”.
Zlatan är min stora förebild och kommer alltid att vara. Inte rädd för att trampa folk på tårna för att lyckas. En vinnare och ikon som bevisar allt det vi säger till våra barn:
”
Vill du så kan du. Det är du som bestämmer hur långt du vill gå”
Zlatan valde att gå hela vägen.
| Krönika Av |
| Av Max Bergander, 16 nov '10 10:58 kommentarer |
| Av Fotbollsoraklet, 28 okt '10 13:09 kommentarer |
| Av BOIS, 15 okt '10 11:11 kommentarer |
Författare:
Max Bergander
Krönika, Publicerad: 28 jul '09 11:11
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå
Sprickan mellan Zlatan och... av Max Bergander
Slakten i Katalonien av Alexander Nilsson
En supersvensks spanska... av Henrik Hammargren
Teknik + fotboll = sant? av Gunnar Nordstrand
Birro svarar på Lukas... av Marcus Birro
Giraffhockey – En fråga om... av Max Bergander
Zlatan kommer att göra succé... av Alexander Nilsson
En kärleksförklaring av Max Bergander
Bengtssons misstag? av Max Bergander
Dags att byta rådgivare... av Max Bergander
Länk till artikeln: