Giraffhockey – En fråga om business

Sverige går in i EM som stora favoriter. Med det lag man har så är det helt och hållet befogat. Man har världsspelare på i storts sett varje position. Dessutom finns en mycket intressant och ovanlig svensk damstjärna i truppen vid namn Kosovare Asllani, en härlig dribbler med en ännu härligare attityd. För att använda en uttjatad fras ”damfotbollens svar på Zlatan”.
Damlandslaget har gråtit silvertårar allt för många gånger, men den här gången ser det riktigt bra ut och visst hoppas vi att de lyckas ta den där efterlängtade guldmedaljen.

Men hur bra det svenska laget än är och hur stor chansen än må vara att de vinner så är det inget som intresserar mig över huvud taget. Är inte så där ”grabbig” och tycker illa om damfotboll bara för att det är damfotboll utan helt enkelt för att det inte är underhållande. Att många killar sitter och hånskrattar åt den samtidigt som de lägger av en rökare med ölen i handen handlar i min mening om att de känner sig hotade och att de är så fruktansvärt insnöade på de gamla ålderdomliga idealen om att en kvinnas jobb och intresse ska ligga i att föda barn och tillbringa tid i köket.

Däremot har jag många gånger blivit kallad både det ena och andra när jag diskuterat detta med tjejkompisar, som anser att det bara är för att jag är kille som jag säger så. Dessa säger också att det är diskriminering att tv inte sänder lika mycket damfotboll som herrfotboll och här blir jag alltid lika, låt oss kalla det engagerad, i diskussionen. Jag anser att det inte handlar om det, ingen tv-kanal bryr sig om det är tjejer, killar eller djur som spelar så länge det ger tittarsiffror. Allt de eftersträvar är så många tittare som möjligt och eftersom intresset för herrfotboll är större så sänds det oftare, inget konstigt i det. Skulle tv-tittarna gå igång på giraffhockey så skulle de sända det. Det handlar bara om business, inget annat, och det måste man förstå.

Diskussionen om damfotboll har pågått länge och kommer säkerligen att göra ett bra tag framöver. Men så länge den håller den nivå den gör i dagsläget så kommer intresset inte att växa. Däremot blir den bättre och bättre hela tiden och kan säkert bli älskad i framtiden, även om det kan ta tid. Vi får inte glömma att damfotbollen inte är särskilt gammal, den behöver tid på samma sätt som allt annat.

Argumentet att damfotbollen behöver uppmärksamheten i media för att växa förstår jag men samtidigt så blir det då på bekostnad av något annat och då sätts det i helt andra perspektiv.

Hur vi än vrider och vänder på det och ifrågasätter ideal så blir inte fotbollen bättre för det. Bara tiden kan utvisa om damfotbollen blir något vi omfamnar och trycker mot hjärtat. Än så länge är vi några år i utvecklingen bort , men vi behöver inte klanka ner, tycka illa om den för det.
Säger som Marcus Birro gör på sin blogg när han behandlar samma ämne:

”Jag hatar inte det jag inte bryr mig om eller är intresserad av”

Så borde fler tänka.

Krönika Av Max Bergander 26 aug 2009 13:41