Tråkig fotboll? 

Är vacker fotboll tråkig?

Personligen har jag alltid vurmat för det tekniska och vackra före det råa och fula, men nu när jag tänker på saken inser jag att det inte är helt sant. Hur spännande skulle till exempel Bolt vara om han aldrig snackade eller spexade utan bara sprang.

För hundra år sedan när jag gjorde mitt sista repmöte satt vi, ett gäng grabbar, och snackade fotboll. Det var ett VM-år med de gamla vanliga utvalda:

Tyskland, Holland, Brasilien, Italien Frankrike, Argentina.

De flesta trodde Tyskland skulle vinna, men jag trodde på Italien. En dålig åsikt vill jag lova. Jag blev hånad och åkte nästan på kompanistryk. Italiensk fotboll stod inte högt i kurs. Den betraktades som fegis fotboll. Och så betraktas väl Italiensk fotboll än i dag av många.

Men som jag såg det var det en väl fungerande taktik att ha ett väldigt bra försvar och skickligt kontringsspel, för utan att vara någon kännare av fotboll vill jag ändå minnas att Italien alltid haft suveräna anfallare. Så det tråkiga uppvägs av kontringarnas plötsliga dramatik och blir därmed till en skön konst.

På senaste tiden har ju stor fokus fallit på den Spanska ligan på grund av Zlatan. Men underligt nog finns det en tendens bland bloggare, många av dem fotbollskunniga, att betrakta barcas spel som tråkigt, alldeles för överlägset och förutsägbart.

Man tycker ju att avancerad teknik och överlägset passningsspel borde räcka som underhållning, men vad hjälper allt det om man inte har något intresse för något av lagen. Personligen förstår jag inte riktigt vitsen med att blogga om något som inte intresserar en. Men åsikten finns ju trots allt och bör ju därmed beaktas.

Kanske är det tur att det finns tröjdragningar, pirror och stämpligngar och fula gester. Kanske är det den fula bakgrunden som behövs för att skönspelet skall framstå som inte bara vackert utan fulländat dramatiskt. Kanske blir Messis genomskärande dribblingar mer sevärda om motståndarna tvingas sparka ner honom för att han inte skall nå målet. Det förstärker ju skenet av att han är ostoppbar, det vill säga med lagliga medel.

Men samtidigt är det ju svårt att acceptera fusket.

Kanske skall man koncentrera sig på att få bort den typ av fusk som avdramatiserar fotbollen, som till exempel filmningar, och spelares försök att påverka domarna. Sådant blir ju bara patetiskt och faller på något sätt utanför kampen. Jag tycker att spelarna över huvud taget inte skulle tillåtas att tilltala domarna. Fotboll är ju trots allt en bedömningssport. Tänk om en simhoppare skulle rusa fram till domarbordet och skrika om att en annan simhoppare plaskade för mycket...

Debattartikel Av Per-Olof Pettersson 15 okt 2009 11:09