En kärleksförklaring

Matchen stod och vägde men med fördel för de vitklädda från Madrid som hela tiden kändes farligare i sina attacker. Då kallade Pep Guardiola till sig Zlatan och bad honom att värma upp. I matchminut 51 entrade han gräsmattan istället för Henry och möttes av enorma applåder från det näst intill fullsatta Nou Camp.

Han började med att spela enkelt, några mottagningar för att sedan enkelt släppa tillbaka bollen till mittfältet. Bra rörlighet och hårt jobb. Sen hände det som kommer att gå till historien som ett stort ögonblick i denna skånings makalösa historia. Klockan hade hunnit ticka till matchminut 56 då den brasilianska högerbacken Dani Alves slår ett långt inlägg och där kom han, Zlatan. Med en stenhård vänstervolley från nära håll frälser han de blå-röda och Nou Camp exploderar. Han springer ut mot hönflaggan med ett ansiktsuttryck som säger det mesta, total eufori, total glädje. Allt på samma gång.

Att få avgöra en match av denna dignitet är något som alla som drömmer om att bli fotbollsproffs har haft. Något alla skulle kunnat döda för att få uppleva. Och det är riktigt, riktigt stort.

Han sitter på bänken halvskadad, matchotränad och kliver in och presterar som han gör. Det gör bara en världsstjärna, en artist. Och Zlatan är en världsstjärna, och en artist.

Vet att många av er tänker då ni läser dessa rader, ”Inte igen! Han skriver ju bara om Zlatan hela tiden” och visst ligger det någonting i det, jag skriver mycket om vår svenske stjärna. Men det finns en anledning och det är att han inte bara, för mig, är en fantastisk fotbollsspelare utan också någon som representerar så mycket som jag själv står för. Han har en vinnarskalle utan dess like, ett självklart självförtroende, men kanske framförallt, han är en härlig person med glimten i ögat. En sådan som kan föra sig i alla sammanhang genom att helt enkelt bara vara sig själv.

Han kanske inte alltid gör eller säger rätt saker, men han är någon att se upp till. Ett lysande exempel på en person som tagit sig till toppen genom hård träning, genom slit. En person som offrat om inte allt så väldigt mycket för att förverkliga sina drömmer. En person som inte haft alla möjligheter från början men genom sitt hårda arbete ändå uppnått mer än vad de allra flesta gör på en hel livstid. En som visar att det är du själv som sätter gränserna för hur bra du kan bli, och det ska man ta till sig, oavsett ålder, kön eller yrke. Man kan alltid skapa förutsättningar för sig själv, bara man vill tillräckligt mycket.

Hatten av för dig Zlatan, du är någon att se upp till. Och det är stort. Kanske är det till och med större än att avgöra ett El Clasico? Men vad vet jag, jag är ju en av dem som fortfarande drömmer...

Krönika Av Max Bergander 30 nov 2009 13:47