Salle - min kung

Alexander Östlund, eller ”Salle” som han kallas, har haft en svängig karriär med många olika klubbar på meritlistan. Flyttlasset har gått från Sverige till Portugal och tillbaka till Sverige. Från Sverige till Holland, från Holland till England och slutligen till Danmark. Och han har alltid, oavsett klubbtillhörighet, hyllats för sina enorma kämpainsatser och sitt brinnande hjärta. Något som  vägde över den ibland bristande tekniken. En spelartyp som alla tränare vill ha i sitt lag. En karaktär.

Mina egna minnen av ”Salle” som spelare är framförallt tiden när han spelade för Hammarby och hur han lyfte laget med sin vilja. En härförare som stormade fram på kanten och jämnade allt och alla med marken. Från läktarplats var det en fröjd att se honom spela.

På det sättet lyckades han också ta sig in i landslagstruppen som spelade EM-slutspelet i Portugal 2004. Väl där visade han hur man raderar ut en världsspelare i en stor match, jag menar vem minns inte hur han totalt pulvriserade Arjen Robben? vilket också sedermera ledde till kontraktet i holländska Feyernoord.
Sedan minns  väll de flesta av oss hur han blev petad till VM-slutspelet i Japan/Sydkorea på mobilsvaret, en av de då mest omskrivna petningarna.

Man kan utan att överdriva säga att  hans karriär spelat i både dur och i moll, och att det nu på slutet i engelska Southampton och danska Esbjerg mest varit i moll. Skador och långa rehabiliteringsperioder har lett fram till beslutet att trappa ner. Orken och viljan att fortsätta kämpa finns inte där. Och vem kan klandra honom?

Kommer alltid att minnas honom som en av mina personliga hjältar, någon som jag alltid sett upp till. Både som spelare och människa. Alexander Östlund har visat mig och så många andra hur långt vilja kan ta en. Att man inte ska låta motgångar stoppa en, att det bara är att bita ihop och kämpa vidare.

Tack för allt och lycka till i framtiden ”Salle”, vår härförare, vår viking. Min kung.

Krönika Av Max Bergander 26 jan 2010 14:35