Fotograf: Nikke Lindqvist@flickr
Tomi Maanoja har absolut inte varit bra. Han har inte presterat som en målvakt ska i ett regerande mästarlag. För närvarande har han ingen pondus i sitt agerande, ett självförtroende kört i botten och absolut inget flyt över huvud taget. I mina ögon är Tomi Maanoja en rätt överskattad målvakt, har inte riktigt sätt hans storhet. Inte ens när han kom till AIK tyckte jag att han imponerade och överlag känns han ganska fladdrig. Och nu när han inte har flytet borde han spela enklare och inte chansa. Slå den långa bollen och känna att han har kontrollen igen, för det är det man behöver som målvakt, lugnet och tron på sig själv.
Men oavsett hur han presterat så förtjänar han inte den hetsjakten på en syndabock som nu inletts i media, och tyvärr även inom klubben. Är oerhört oprofessionellt av AIK:s spelare (speciellt Dulee Johnson) att gå ut i media och kritisera sin målvakt. För mig låter det mer som att man försöker rädda sitt eget skinn. Och det är fruktansvärt fegt.
Det är aldrig en enskild spelares fel att ett lag går dåligt och tittar man på vad AIK som lag presterat så är det inte bara målvakten man bör koncentrera sig på, för i de tio matcher man spelat har man bara lyckats prestera sex ynka mål framåt. Där kan både Dulee Johnson och de andra som öppnat munnen på ett felaktigt sätt prestera bra mycket bättre. Men som sagt, det är lättare att säga att ”det var inte jag” än att se sitt eget. Att hitta en syndabock. Och tyvärr är det ofta målvakten som döms då dennes misstag syns så otroligt tydligt. Däremot är jag av åsikten att sånt här ska skötas intertent och bakom stängda dörrar. Men detta visar också hur illa det är ställt i mästarklubben för närvarande.
Ser man på hur AIK spelat så är det absolut inte konstigt att man ligger där man ligger. Man har spelat naivt i tron om att man ska bjuda publiken på bländande fotboll, trots att planerna mer liknat leråkrar än fotbollsplaner. Man har försökt rulla boll istället för att spela rakt som de flesta andra lag gör för närvarande. Visst är det kul att spela fint men jag är övertygad om att fansen, spelarna och ledningen skulle vart betydligt gladare om man krigat till sig trepoängare på rallarfotboll än det man lyckats prestera hittills.
Så även om jag inte hyser särskilt stor tilltro till Tomi Maanoja som målvakt så tycker jag att det är alldeles för enkelt att skylla nederlagen på honom. AIK borde rannsaka sig själva, ända från ledning ner till spelare, för något måste göras om man ska kunna vända detta. Att skylla på varandra är att skjuta sig själv i foten, det löser ingenting. Dessutom är det fruktansvärt barnsligt.
| Krönika Av |
| Av Max Bergander, 16 nov '10 10:58 kommentarer |
| Av Fotbollsoraklet, 28 okt '10 13:09 kommentarer |
| Av BOIS, 15 okt '10 11:11 kommentarer |
Författare:
Lukas Forsberg
Krönika, Publicerad: 03 maj '10 15:50
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå
”Han var magisk” av Alexander Nilsson
Walid Atta – en riktig AIK:are av Fotbollssupporter med svart-gul själ
Supporterns hyllning... av Torsten Björklund
AIK skakar om landet lagom av Markus Ram
AIK – en klubb i leran av Kritik från Norra stå
Hybris – en mantel alltför... av Alexander Nilsson
Det ligger en hund begraven av Alexander Nilsson
Blå-gul glädje, Zlatan och... av Max Bergander
Sprickan mellan Zlatan och... av Max Bergander
Röd-svart glädje med bitter... av Markus Ram
Länk till artikeln: