Fotograf: Jacob Poul Skoubo@flickr 

Hybris – en mantel alltför många klär sig i

Hammarby sladdar i superettan och det finns inte mycket som tyder på en förändring i dagsläget. Det ser stelt och krampaktigt ut när de spelar. Det där självklara flytet finns inte där, vilket ofta är fallet när resultaten inte går ens väg. Man ser att självförtroendet är näst intill kört i botten och att många av spelarna hänger med huvudena.

Att ha en trogen fanskara är i medgång det bästa man kan ha, men i motgång blir det också en belastning. När dessa börjar skrika negativa saker och ”kräver” poäng så blir pressen allt mer påtaglig för ett lag som inte har presterat som alla trott eller hoppats på.
Lägg där till att Hammarby som klubb är ständigt hotad av ekonomisk genomklappning och den som tror att detta inte påverkar spelarna tror helt fel. Självklart sätter sig även sådant i huvudena på spelarna.

Men det kanske största felet klubben gjort var att så tidigt gå ut med att man skulle vinna serien redan första året och redan då sätta en oerhörd press på spelarna. Att man ville gå upp direkt tror jag alla förstod, men det är inte lätt att vinna en serie. Speciellt inte när man är laget som alla vill slå. Varje gång Hammarby spelar är det en VM-final för det andra laget, och det är inte lätt att möta sådana lag en hel säsong.

Nu ska vi dock inte räkna bort Hammarby i racet om avancemang för det är många matcher kvar. Det enda man kan göra i dagsläget är att jobba på och visa hjärta, något annat finns inte. Spelarna måste förstå allvaret men samtidigt försöka hitta de positiva bitar som ändå finns i spelet och här har tränarna en stor uppgift. De måste få spelarna att känna självförtroende och orken att jobba på för bara då kan detta vända.

Krönika Av Alexander Nilsson 26 maj 2010 11:24