Fotograf: prettyfriendship@flickrZlatan, här i Inters tröja 

Blå-gul glädje, Zlatan och sex poäng

 Erik Hamrén ska ha all cred i världen för den förvandling som skett i de gula tröjorna. Han har fått fram det lekfulla, det vackra ur ett landslag som inte tidigare varit kända för att bjuda på stor fotbollsunderhållning. Han fått fram en glädje som är så hjärtlig och äkta, precis som den glädje man ser hos små pojkar och flickor som spelar med sina knatte-lag. Titta bara på Andreas Granqvists 4-0 mål och glädjen som han visar. Matchen är sedan länge över när han gör målet men ändå blir han så glad, och alla andra för den delen, att man skulle kunnat tro att det var ett viktigt 1-0 mål mot en bra motståndare. Det säger ganska mycket om vad det är för en grupp människor i detta ”nya” landslag. Och det har Hamrén extremt stor del i.

Kan inte heller sluta glädjas åt den filosofi som alla i laget vill och rent tekniskt faktiskt kan stå för. Bollen ska gå efter marken så mycket som möjligt och där alla har råd att båda lyckas och misslyckas. Man ska försöka slå den där avgörande passningen, våga utmana sin motståndare. Man vågar lyckas. Det känns som att tiden där vi hade sidleds-spelare är över. Nu går bollen framåt när möjligheten ges.

Men det största i allt detta är förstås vår superstjärna Zlatan Ibrahimovic. Vilken spelare, och människa. En perfekt ledare för detta unga landslag.
Det var vackert att se hans återkomst i Malmö. Publiken gav honom all kärlek de hade på sig, till och med fickorna tömdes i ren eufori över att få se sin stjärna på hemmaplan. Och han älskade tillbaka. Det var ett kärt återseende av den förlorade sonen, han som växt upp och blivit kung över ett rike långt där borta.

Att det mesta kretsar kring Zlatan är naturligt då vi aldrig tidigare haft en sådan superstjärna. Han tar mycket plats, men skillnaden är att han nu ger lika mycket tillbaka. Han har blivit den ambassadören som svensk fotboll behöver. Och jag hoppas att han även efter sin karriär vill stanna kvar och hjälpa fler yngre spelare att gå sin egen väg och våga tro att de kan lyckas. Då kan vi på sikt vara med och utmana de större elefanterna. För talangen finns. Det är organisationen och kaxigheten som lyst med sin frånvaro.

Är till stor del ett nytt Sverige som visar världen vad de kan och med Zlatan som härförare kan detta gå långt. Om det räcker till EM får vi se, vi ska trots allt möta svårare motståndare än detta, men det ser onekligen rätt bra ut.

¤¤¤¤¤

Underbart att se en sådan spelare som Pontus Wernbloom på planen. Ett råskinn som aldrig viker ner sig och står för ett jävlar annama som man skulle önska att fler i vårt avlånga land hade. Och dessutom, ser man rent historiskt så har Sverige alltid varit som bäst när man har en sådan spelartyp bredvid en mer spelskicklig offensiv mittfältare.

¤¤¤¤

Vill egentligen inte avsluta en sådan här krönika då det finns så mycket mer att säga, så mycket positivt att framhäva. Glädjen, det idérika, tron på att man kan lyckas. Ingredienser som gör vilket lag som helst till en stark kandidat. Inte ens Mellbergs utvisning kan förstöra känslan av att det kan vara något stort på gång. Detta kan vara tiden då Sverige för första gången sedan   -94 får ut sin fulla potential.

Är det bara jag som ser fram emot matchen mot Holland?

Av Max Bergander 08 sep 2010 11:55