Fotograf: Rachel E. Chapman@flickr 

Ett våldsamt och segt slut på VM

De första tjugo minuterna sparkar holländare ner spanjorer i parti och minut och får inte mer än gult kort för en hoppspark i bröstet, på en motspelare, med dobbarna före. När domaren väl satt standarden för vad som är tillåtet börjar alla spelare att bete sig därefter och sjuttio långa nästintill innehållslösa minuter följer där matchen blåses av var och varannan minut när både Holland och Spanien spelar fult. De få klara chanser som skapas slarvas bort av fotbollsspelare som ska föreställa målgörare i världsklass.

Övertid tar vid och spelet och tacklingarna blir renare. Det känns som om hela holländska landslaget samlat på sig varsitt gult kort och det har fått en lugnande verkan. Det hindrar inte domaren från att döma ut frisparkar och gula kort till höger och vänster när Spanien gör något de är oerhört bra på (göra mål verkar inte vara en av deras kvaliteter). Spanska spelarna ramlar omkull. De snubblar på sina fötter och kräver straff. En holländare andas på Iniestas nacke och Iniesta faller ihop. Domaren belönar eländet.

Till sist punkterar äntligen Iniesta matchen som slutade vara en match ungefär samtidigt som första passningen slogs. Många säger att Spanien var värdiga vinnare. Jag vet inte jag. De övertygade aldrig riktigt i någon match de spelade, men vann trots allt mot alla lag de mötte, utom Schweiz. De gjorde lika många mål under hela VM (åtta) som Tyskland gjorde på två matcher. Men vinner man VM-finalen så vinner man VM-finalen och har således förtjänat guldet, dock utan att spela rolig eller publikfriande fotboll.

Själv tänker jag komma ihåg Uruguays och Tysklands matcher. Tyskland för att de kunde göra fyra mål både mot Argentina såväl som mot England. Uruguay för att de bjöd på rolig fotboll, för att de skakade både Tyskland och Holland, för de många målrika matcherna och för Forlán.

Av Niklas Blomqvist 15 jul 2010 09:53