Fleming 

Alexander Fleming - Penicillinets upptäckare

Utdrag ur dokumentärromanen Alexander Fleming - Penicillinets upptäckare, Bokförlaget Gondolin AB:

Upptäckten sker vid St. Mary´s Hospital – närmare bestämt i tillbyggnaden Clarence Memorial Wing från 1898.
Alexander Fleming, just fyllda 47 år, är alltid korrekt klädd i väst och mörkblå fluga med vita prickar. Den som eventuellt missar honom på flugan kan inte undgå att se hans boxarnäsa. Denna fick han, då han sprang ihop med kompisen Jackson på skolgården. Näsbenet knäcktes och växte ihop snett.
Alexander Fleming är kort till växten, närmare bestämt 168 cm. På laboratoriet går han under smeknamnet Flem, men i familjekretsen kallas han Alec. När han kopplar av på Chelsea Arts Club, som är en herrklubb, är smeknamnet Sandy.

Alexander Fleming är en ovanlig forskare och många kollegor skakar på huvudet. Han jobbar 9–17 och sedan far han till Chelsea Arts Club, där han dricker te och spelar kort schack och biljard. Visst blir det också några drinkar… Någon använder orden ”Heavy drinker” om honom.
Det finns också bland hans kollegor de som tycker att den bohemiska klubben i Chelsea inte passar för Flem. Han borde istället vara medlem i en respektabel herrklubb där alla sitter, i lugn och ro, med sin tidning i de bekväma skinnfåtöljerna. Ingen av dessa kollegor hade dock den goda smaken, eller modet, att säga detta direkt till honom mellan fyra ögon.

Klockan åtta promenerar han hem till familjen och den väntande middagen, och kanske blir det åter några drinkar. Promenaden hem tar bara fem minuter då Chelsea Arts klubb ligger på Old Church Street – en parallellgata till Danvers Street. Fleming tar alltid semester hela augusti, och varje veckoslut far han och familjen ut på landet till sitt lanthus Dhoon med floden Lark på tomten. Där trivs inte bara han, utan här samlas släkt och vänner. Sareen och Robert tillbringar senare större delen av somrarna på Dhoon.

Robert fyller år och det är kalas för kompisarna och alla kusinerna. Alec är den som har ansvar för lekarna och nu kommer hans talang som glasblåsare väl till pass.
– Vilket djur har jag nu blåst av ett glasrör, frågade Alec barnen.
– En giraff, svarar alla i mun på varandra.
– Rätt, och nu då?
– En häst!
– Rätt igen! Men detta djur blir inte så lätt att gissa.
– ”Sjöodjuret” Nessie i Loch Ness, skriker Robert efter en lång tystnad, och alla de andra barnen ser frågande ut

Alec trollar… Målar barnens ansikten som indianer… Clowner dyker plötsligt också upp…
Barnen skrattar… Jublar… Hurrar… Och Alec känner att livet leker…

Alec och Robert 5 år är ute och fiskar med Gerald Willcox, som är en god vän till Alec. Robert är lite orolig i båten och den som först får napp är Alec. Det hörs ett plask och Robert finns inte längre i båten. Alec är koncentrerad på sin fångst och håvar in gäddan med stor försiktighet. Robert ser dåligt i vattnet och nu förstår han att han hamnat i Loch Ness’ grumliga vatten. Något rör sig snabbt i vattnet en bit ifrån honom.
”Sjöodjuret” Nessie!
Först blir han likstel, men vaknar snabbt upp. Armarna fladdrar, han vill leva.
Gerald Willcox blir först paralyserad, men drar sedan snabbt upp en förskräckt Robert ur vattnet. Den gode vännen tittar på Alec med frågande ögon…

***

Alexander Fleming är en lyckligare person tillsammans med barn än med vuxna. Och barnen älskar honom. Han som kan se glädjen i de små tingen.
– Din pappa liknar inte min pappa, sa kompisen John till Robert.
– Jag förstår inte riktigt vad du menar, svarade Robert.
– Din pappa är ”lätt förvirrad”, sa John.
– Du får tycka vad du vill om honom, men för mej är han den bästa pappa och vän i världen. Och det räcker länge för mej, sa Robert och blängde lite surt på John.
Sareen vaknar till. Förvirrad!
– Alec, har det hänt något, du är väl inte sjuk, sa hon med darr på rösten.
– Nej, jag mår bra och ska bara smyga mej på tå in till Roberts sovrum för att se så han inte sparkat av sej, och att han andas.
Detta var samma procedur som modern Grace gjorde hemma på gården Lochfield, då barnen var små.

Tio år senare kunde Alec och Robert sysselsätta sig i timmar med att bygga konstruktioner och maskiner med Meccano. Ingen, utom den närmaste familjekretsen, kommer Alexander Fleming helt in på livet. En medarbetare konstaterade att på labbet hade han ingen ”förtrolig” vän.
På armbågsavstånd fanns Charles Pannett, L. Colebrook, A.B. Portoeus, John Freeman. Flem verkar heller inte sakna denna ”förtroliga” vän. För honom räckte det med familjen. Att han sedan ofta blundar, när han talar med en person, gör inte det hela lättare. Personen ifråga blir handfallen, då Alexander Fleming öppnar ögonen igen, säger inte ett ord, utan bara stirrar…
Bäst trivdes han ihop med den stendöve Vivian Pitchford, då de spelade snooker på Chelsea Arts Club och drack en drink efteråt!
Alexander Fleming har en presbyteriansk bakgrund från Skottland, medan Sareen från Irland är romersk katolik.
Detta skulle kunna resultera i en tvist om Roberts trossamfund. Robert får själv välja vilken kyrka han vill tillhöra och det blir den anglikanska kyrkan.

***

– I din första rapport om penicillin, kunde du ha skrivit att upptäckten gjordes efter många år slit med olika försök i laboratoriet och omfattande litteraturstudier, men så gjorde du inte, sa rösten.
– Visst kunde jag ha gjort som du beskriver och kanske då fått mer uppmärksamhet och förståelse för mitt arbete, men jag är övertygad att man i längden vinner på att hålla sej till sanningen. Annars kommer man en dag att falla igenom nattisen, sa Flem.

***

Europa sjuder av aktivitet, när det gäller att få fram nya läkemedel. Sulfonamid utvecklades av IG Farbenkemisten Gerhard Domagk, och året är 1932. Han sökte efter kemiska läkemedel, och precis som Paul Ehrlich med Salvarsan, så testade Domagk ämne efter ämne.
Han fann att det röda färgämnet Prontosil hade effekt på möss som injicerats med dödliga streptokocker. Domagk botade sin sjuka dotter med Prontosil. Hon hade stuckit sig i fingret, då hon stickade. Infektionen, streptokocker, blev värre och hon var döende. Efter en injektion med Prontosil tillfrisknade hon helt.

Två franska kemister vid Pasteur Institutet identifierade den aktiva beståndsdelen i Prontosil. Det var inte det röda färgämnet, utan substansen sulfonamid som hade antibakteriella egenskaper. Denna förening syntetiserades redan 1907, så den kunde inte patenteras. Nu kunde sjukdomar som lunginflammation, hjärnhinneinflammation, scharlakansfeber och barnsängsfeber effektivt behandlas.
Sulfonamider hämmar bakteriens ämnesomsättning vilket leder till att bakterien dör.
Penicillin verkar genom att hämma celltillväxten och har därmed ingen effekt på mogna bakterier.
Alexander Flemings tidigare kollega Leonard Colebrook använder 1936 Prontosil för behandling av barnsängsfeber, och kan då till sin glädje se att dödligheten sjönk från 20 % till 4,7 %.

Gerhard Domagk fick Nobelpriset 1939 för sin upptäckt, men hindrades av Gestapo att åka till Stockholm och hämta priset.


Kjell Ekborg

Av Kjell Ekborg 09 apr 2008 11:33