SLU 

SLU, och synen på GMO, del 2

Hemsidan fyller upp hela skärmen, med rubriken ”SLU scientists develop at Monsanto Laboratory.” Kanske är det ödets ironi att det av Monsanto stödda universitetet, Saint Louis University, i Monsantos hemstad har samma förkortning som det universitet i Sverige som undantagslöst förespråkar användandet av genmanipulerade organismer (GMO) i sin forskarblogg. Svenska Latbruksuniversitet bildades 1977, och är en av de främsta förespråkarna för GMO i Sverige. Bland de GMO grödor som finns tillgängliga är 95 % producerade av Monsanto. Under 2007 publicerade universitetets forskarblogg 30 stycken inlägg angående GMO, varav 29 stycken var starkt positiva till tekniken, och samtidigt häcklade de som ifrågasätter tekniken och dess risker. Hur kan det komma sig? Flera studier har påpekat riskerna med spridningen av främmande gener från genmanipulerade grödor, och studier har även visat på allergiska reaktioner p.g.a. onaturliga koncentrationer av vissa ämnen.

Vem är redaktören för forskarbloggen? Det är Jens Sundström, som själv är forskare inom SLU. Jens Sundström är även med på Bioteknikcentrum, en lobbyportal finansierad av de företag som idag är producenterna av GMO-grödor. Jens Sundström berättar i en intervju på Bioteknikcentrum att forskarbloggen startades eftersom man ansåg att allmänheten hade fel uppfattning i GMO frågan.

En annan flitigt omnämnd forskare på forskarbloggen är SLU:s Arnulf Merker. Han har ställt sig starkt kritisk till att olagliga GMO tagits bort av Svenska Jordbruksverket. Merker har även tillsammans med 104 stycken anställda på Monsanto gått ut i ett öppet brev och hävdat att GMO är vägen till ”det hållbara lantbruket”. I ytterligare ett gemensamt uttalande med anställda på Monsanto går Merker ut med påståendet att GMO är ”framtidens teknik”. Utöver att skriva under uttalanden med anställda på Monsanto har han även uttalat sig på Monsantos sida i ett mycket uppmärksammat fall där Monsanto på felaktiga grunder anklagade ett kanadensiskt lantbrukarpar för att ha sparat GMO säd från Monsantos GMO-grödor.

Problemet var bara att paret aldrig hade köpt GMO-grödor från Monsanto, och trots företagets enorma arsenal av jurister gav sig inte det gamla paret, utan slogs för sin sak i rätten. Till skillnad från Arnulf Merker, SLU och Monsanto, så erhöll det Kanadensiska paret förra året det prestigefulla priset ”Right Livelihood Award” för sin kamp mot Monsanto.

Det vore svårt att argumentera för att Merker har en neutral syn på varken Monsantos produkter, eller GMO. Det är därför ganska anmärkningsvärt att han är ledamot av just den svenska ”Gentekniknämnden” som har i uppdrag att ”bevaka de etiska frågorna och genom rådgivande verksamhet främja en etiskt försvarbar och säker användning av gentekniken så att människors och djurs hälsa och miljön skyddas”.

I Gentekniknämnde sitter även Sten Stymne. Han är forskare på SLU, och även grundare av ett företag som arbetar med att kommersialisera genmanipulerade organismer. Sten Stymne är en av de flitigaste författarna på forskarbloggen, och han argumenterar väldigt sällan emot sin egen affärsidé. Istället är han starkt kritisk till de krav på tester som idag finns på GMO-grödor, eftersom han inte anser att det är rimligt att företag som vill producera GMO-grödor skall ha sådana kostnader.

”Frågan är om man verkligen skall kräva att försöken upprepas, så som Gentekniknämnden föreslår. Det kostar idag ca 200 miljoner kronor bara i regulatoriska kostnader för ett bolag att ta en GMO till marknaden.” Sten Stymne, forskarbloggen.

Det mest anmärkningsvärda med Sten Stymne är att han inte bara står knuten till sitt eget bolag, utan även nämns i Monsantos Tekniska Publikation, där företaget lyfter fram framgångar från vad de kallar deras framstående ”Monsanto scientists”.

Det vore önskvärt om inte SLU:s forskare hade så starka anknytningar till företag inom GMO industrin, när de samtidigt själva bedriver tester för att utvärdera konsekvenserna av denna teknik. Det handlar inte bara om dessa ovan nämnda forskares bravader, utan även om mindre företeelser, som att låta företrädare för lantbruksindustrin finansiera universitetets kårhus. Om universitetet klipper de band de har till producenterna av GMO-grödor, och inte använder statliga medel för att argumentera för sina egna företags produkter, kanske priset för rätt leverne en dag delas ut till borgen på Ulltuna.

Av Petter Hedberg 14 apr 2008 15:46