Färdkost
Jag sitter nu på Arlanda, har just upplevt ett väldigt känslomässigt farväl med min familj.
Melankoli är den rådande känslan för tillfället, och obehaget inför att sitta i ett flygplan 13 timmar kryper närmre. Det är påtagligt.
Jag har nämligen extremt stora svårigheter med att flyga. För mig är det ett orimligt koncept. Att befinna sig helt hjälplös inför sitt eget öde. I händerna på en möjligtvis berusad pilot (som självklart inte heller tror på konceptet att flyga) och farandes i ett skämtsamt överviktigt metallåbäke.
Ett flygplans naturliga tillstånd är att vara markbundet. Flygplan kan inte vistas i luften för evigt och de strävar ständigt efter att åter besöka marken de lämnat under sig. Det är ren och skär fakta, inget ”mumbo-jumbo”.
Inte nog med detta har jag ju även lagt märke till att flygplan tenderar att landa i floder och dylikt, vilket är skumt eftersom det finns landningsbanor utfärdade för just detta ändamål. Jag såg en dokumentär eller något där ett flygplan kraschar över en ö där det lever ett rökmonster och konstiga magnetiska fenomen inträffar, bland isbjörnar och kostymerade öbor. Man blir orolig helt enkelt, i allra högsta grad.
Som botemedel inför den oundvikliga kommande irrationella händelsen att flyga har jag två nyckelingredienser, min iPod (tack mamma och pappa) och mitt Playstation Portable (tack Sebastian).
För de som undrar vart det är jag ska resa och vad jag ska göra så kan jag kortfattat säga att jag ska resa till Thailand för att göra en divemaster-utbildning på ön Koh Tao. Men även backpacka i Laos, och eventuellt ta en liten tripp över till Kina.
Håll tummarna för mig nu, det behövs. Mitt nästa inlägg kommer garanterat vara fyllt med mer positivare känslor och upplevelser, jag har bara som sagt extrema svårigheter med att flyga (jag har ju inga vingar). Vi ses igen om ett halvår mina vänner och kära, jag kommer hem lagom till Roskilde-festivalen (en dags marginal).
Trevlig resa mig!
Krönika av 
Jesper Hassell 01 feb 2009 15:21