Mitt löfte om positivare nyheter från resan måste tyvärr brytas, det har uppstått oväntade komplikationer som kan komma att förändra resan nämnvärt.
Innan de tråkiga nyheterna vill jag dock berätta om mitt anländande till Thailand. Jag överlevde flygturen (uppenbarligen), men det var en timmes oroväckande turbulens. Att sova på planet gick inte för sig så jag förblev vaken 34 timmar allt som allt, innan jag slutligen slumrade in på ett sjaskigt hotellrum, på Khao San Palace.
En cool känsla infann sig när jag tog mina första stapplande steg på Bangkoks flygplats, jag cruisade förbi passkollen, plockade upp mitt baggage, besökte närmsta toalett och svidade om till min thailand-utstyrsel. Allt detta skedde till ett soundtrack jag mixat ihop inför resan, motiverande musik sprudlade från min iPod till mina öron.
Jag stötte på en trevlig norrman på flygplatsen och vi beslöt oss att slå följe till Khao San Road. Vi spenderade två dagar i Bangkok, sightseeing, shopping och ett par öl i solen. Helt okej med tanke på att mina tidigare erfarenheter av Bangkok varit rätt negativa.
På dag 3 av min resa tog jag en buss från Bangkok söderut till Chumpon. Turen tog cirka 9h och jag sov noll minuter trots att jag knaprat thailändska sömnpiller. Från Chumpon reste jag med båt 2h och jag började äntligen närma mig mitt resmål.
Väl på Koh Tao checkade jag in, annonserade genast att jag kommer för att genomföra en divemaster utbildning. Fick skriva på lite papper och försäkra om att resorten inte kan hållas skyldig vid fall av allvarlig skada eller min död. Det är alltid lika obehagligt att signera papper av den sorten.
Eftersom jag inte dykt på två år var det nödvändigt att genomföra en ”scuba-review”, utan tid att slösa ville jag få det gjort så snart som möjligt, trots att jag återigen inte sovit på över 30 timmar. Tjejen som jag genomförde min scuba-review med hette Sam, kort, brunhårig, söt, piercad tunga och från Manchester. Det var en skön känsla att äntligen vandra ut i havet igen, iförd full dykarmundering. Övningarna gick som på räls och vi var klara inom loppet av en timme.
Jag skrev upp mig för två morgondyk, tog en lång strandpromenad, andades Koh Tao, jag var verkligen tillbaka på platsen som förgyllt mitt minne med så mycket gott. Jag gick och la mig, somnade som en stock för första gången på längre än jag kan minnas.
Krönika av 
Jesper Hassell 07 feb 2009 14:51