Dag 16 - Dansant på stranden, Timbuktu på scenen

 

Det låg verkligen i luften att Timbuktu skulle uppträda här på ön. Svenskar kunde ses i varje vrå och hörn, hängandes i hängmattor, i palmer, från takrännor och under varannan sten. Svenskar gjorde sig hörda vart man än promenerade längs Sairees gata, ropandes till varandra, i glädje över att vara svensk. Jag tror helt ärligt att antalet svenskar konkurrerade ut thailändare här på Koh Tao under veckan som passerat. Svenskar kan fan inte bete sig här, jag är trött på svenskar. Med det sagt kan jag tillägga att australiensarnas sällskap och därmed kravet på att prata engelska var en väldigt frisk vind för mig.

 

Konserten med Timbuktu var, trots alla närvarande svenskar, en härlig tillställning. Han bjöd tillsammans med Chords och Magnus Tingsek på en mycket dansant uppvisning. Upplevelsen peakade när låten ”Alla vill till himmelen” framfördes. Det var en skön känsla att stå på en strand och dansa till svensk hiphop, kombinerat med thailändska eld-dansare. Jag fäller dock en tår för stranden och alla stackare som behövde städa den dagen efter.

 

Efter två veckor här är jag trött på paradislivet, det kan låta konstigt och bortskämt med tanke på att det snöar hemma i Sverige, och att invånarna där får nöja sig med 15 minuters solsken per dag. Men det är sant, och jag tänker fly fältet inom kort. Far till Bangkok för att försöka få den omtalande, spännande undersökningen genomförd. Har mailat diverse sjukhus i Thailand och alla hänvisar de till olika ställen, men alla vägar leder till Bangkok, den smutsiga staden.

 

Efter Bangkok bär det nog av norrut till Chiang Mai, där jag tänker ge mig ut på en 3-dagars trek i naturen. Efter det väntar två dagar på en träbåt längs Mehkong floden, för att landa i Lomprabang, Laos. Så ser planen ut för tillfället, men mycket kan förändras, som jag verkligen fått lära mig på denna resa.