Efter de fysiska och psykiska påfrestningarna i Bangkok såg jag fram emot att kunna andas frisk luft, njuta av naturen och pressa min kropps fysik. Vi hittade ganska snart en trekking-rutt som tilltalade oss, tre dagar, två nätter, turistfria stigar, vattenfall, elefantridning och forsränning.
Dagen därpå plockades vi upp på resorten, shoppade förnödenheter och vips så började vi gå. Vår guide kallades Chat och vid sidan av oss två svenskar så utgjordes gruppen av tre fransmän, två israeler och en japan. Jag hade stora förhoppningar på japanen, men de gick obesvarade och det visade sig att vi skulle få vänta upp honom var 15:e minut. Fransmännens fysik var inte mycket att hänga i granen den heller. Jag ställer mig verkligen frågandes till varför dessa fyra ovanstående ”trekkaretände” en cigarett vid varje paustillfälle.
Till en början oroades jag över vad jag själv skulle orka med, dels på grund av min astma, men även de två veckorna av konstant festande. Denna oro gick obefogad, jag, Alex och israelerna höll samma tempo som vår guide hela trekken. Min astma gjorde sig inte till känna, jag undrar hur mycket av den som kan finnas kvar från min barndom.
Den första dagen av trekken var en mindre besvikelse, det är torrsäsong och ett par okontrollerade bränder hade jämnat en hel del av växtligheten med marken. Jag påpekade detta åtskilliga gånger och menade att vi blivit utlovade grönskande djungel. Chat försäkrade mig att det kommer tids nog. Vi besökte något som kallades Bat Caveoch, fick se några fladdermöss, ett par flög runt och några sov, inget exalterande. Efter drygt fyra timmar, mestadels uppför, nådde vi dagens destination. En mycket fint belägen bungalow vid elefant-campen där vi skulle rida elefant dagen därpå. Utsikten var magnifik, och när solen väl gick till sömns så sveptes den djupa dalen av en förtrollande dimma, jag började bli nöjd med trekken.
av 
Jesper Hassell 13 mar 2009 15:04