Vi tilldelades en 19-årig guide vid namn Max som hjälpte oss de följande dagarna. Han besvarade frågor om reservatet och var alltid redo att skära upp lite frukt eller koka en kanna kaffe. Vi var en liten grupp som bestämde oss för att utforska några ytterligare linor innan solen gick ner. Med en muntlig beskrivning från Max begav vi oss djupare in i linbane-konstellationer där vi zippade ett par timmar.
Redan sju på kvällen låg jag i sängen, becksvart runtom eftersom det inte fanns el, mätt efter en god middag, med djungelns vilda djur som soundtrack. En härlig känsla infann sig, mina pojkårs dagdrömmar om att leva som Peter Pan hade införlivats.
Den följande dagen inleddes med två timmar zipping och lite vandring, innan vi totalt utmattade anlände till en annan träkoja där vi bjöds på frukost. Fortfarande oslagbar utsikt, fortfarande adrenalin upp till öronen. Efter detta hade vi fria tyglar att åka runt bäst vi ville, vilket vi i allra högsta grad gjorde. Vi fastnade för ett riktigt monster som tog närmare en minut att åka över, trots att hastigheten var märkbar.
Vid lunch fick vi reda på att kärleksparet i koja nummer två hade sett Gibbon-apor denna morgon, lekandes omkring på marken under deras dinglande ben. Detta gjorde oss väldigt ivriga på att få ögna denna långärmade, svanslöse, sjungande apa likaså. För att det ens ska vara möjligt så måste man vara ute och spana redan sju på morgonen, då aporna klättrar i trädtopparna för att sjunga, innan de utan förklaring försvinner iväg det resterande dygnet.
Fem timmars utmattande zippande senare låg jag återigen i min säng, denna gång med en bok, och betraktade solens nedgång, med den mörkrets ankomst.
av 
Jesper Hassell 08 apr 2009 10:43