Dag 99 - Rehab

Det började bra, när vi anlände till den hamn där vi skulle ta en båt över till ön Don Det så fick vi reda på att det inte fanns möjlighet att ta ut pengar där. Detta resulterade i en timmes tuk-tukfärd tillbaka längs den väg vi kommit på, och ytterligare en timme på en liten bank, som tacksamt nog körde ac:n på helvarv.

Vädret var på topp och det syntes breda leenden i våra ansikten när vi väl granskade Don Det ifrån den lilla båten vi färdades med. Det tog ett tag för oss att hitta ledigt boende och vi möttes flera gånger av folk bärandes t-shirts med trycket "Tubing in the Vang Vieng". Vi var inte ensamma om att resa denna rutt, inte ensamma alls.

Vi fann några dugliga rosa bungalows på den sida av ön som namngetts Sunset Boulevard. Nästa spännande överraskning var att det inte erbjöds elektricitet till de boende på ön. Det lilla som generatorerna kunde generera gick till att laga mat i restaurangerna. Men vi hade åtminstone mysiga hängmattor på altanen, myggnät runt sängarna och en oslagbar utsikt att vakna upp till.

Det gick knappt att sova på grund av värmen, och det gick garanterat inte att somna om när man väl vaknade tidigt på morgon. Känslan var träffade lik den som infinner sig när man vaknar upp i ett kokhett tält på valfri europeisk musikfestival. Vi spenderade våra dagar i ö-landskapet med att bada med en vattenbuffel, äta gott, spela kort, beskåda inlandsdelfiner samt cykla runt till diverse vattenfall. Vi drack väldigt lite alkohol i förhållande till Vang Vieng-vistelsen, men det hamnar nog inte riktigt i kategorin rehabilitering.

Efter fyra dagar var det återigen dags att styra kosan vidare, jag ville fortsätta söderut in i Kambodja, där de vid gränsen precis börjat skjuta på thailändare, eller tvärtom. Men jag övertygades som tur var att följa med till Vietnam istället. Den mysiga kuststaden/shoppingmekkat Hoi An blev vårt nästa resmål.
________________________________________

av Jesper Hassell 11 maj 2009 09:50