Cameron Highlands, Malaysia
Väderförhållandet är vad som utmärker sig mest på denna sida av jordklotet. Ifrån att ha vistats i 40 graders värme under fyra månaders tid, till ”det svenska sommarvädret” resulterar lätt i en känslomässig härdsmälta.
I resebroschyren om Sverige som jag haft i min hjärna under hela resans lopp så var mycket av det utlovade fiktiva försköningar. Bilderna som gång på gång spelades upp innanför min slutna ögonlock varierade mellan plaskande fötter i vattnet vid Gamla Stan. Leendes människor med solen reflekterandes längs sina blottade kroppsdelar. Mjukglass, kubb och folköl i en grönskande park, med musik ifrån ett medtaget instrument och grilldoft i vinden. Midnattsdopp i fullmånsljus, ackompanjerad av en molnfri stjärnhimmel.
Gråa moln, starka vindar, 10 grader i luften och ett regn som aldrig vill ta slut stod det ingenting om i den imaginära broschyren. Jag vet nu att jag romantiserade mitt födelseland och min hemkost, förskönade detaljer, suddade i marginalen och endast mindes det goda. Vardagen är som så många tyvärr gjort sig tillkänna med, betydligt gråare och kallare än man ser på vykorten.
Cynism å sido, den absolut främsta anledningen till att resa ensam är utan tvekan möjligheten att lära känna nya människor. I och med att man färdas på egen hand gör man sig själv mer mottaglig för andra resenärer. Sitt egna behov till närhet och umgänge lyser igenom och bjuder vänligt in omgivningen. Många undrar ifall det inte känns läskigt eller obehagligt att befinna sig så långt bort ifrån den trygghet som ens vardag erbjuder. Till denna undran svarar jag nej, det är oerhört uppfriskande att på egen hand konfrontera världen. Det enda man egentligen behöver ha med sig i baggaget är en öppen attityd, att vara mottaglig och tillgänglig för människor runtomkring en. Ha ett öra öppet och lyssna in på konversationer, det är lätt att identifiera gemensamma nämnare och på så sätt inleda ett kulturellt utbyte resenärer emellan.
Det finns två länder som jag verkligen vill rekommendera för visit. Den som är ute på en vild upplevelsetripp och gärna festar så mycket som hälsan tillåter bör åka till Laos. Huvudstaden är inte så mycket att hänga i granen, men bara några timmars bussresa norrut ligger Vang Vieng, galenskapernas sköte, där festen bokstavligen aldrig tar slut. Fortsätter man norr så hamnar man i en mysig franskinfluerad småstad vid namn Luangprabang. Om ekonomin tillåter finns mycket god mat och dryck att förtära, till ett fint sceneri. Än mer norr, efter en tvådagars tur längs Mehkong-floden, anländer man till Houy Xai, där man kan ge sig an The Gibbon Experience. Det sistnämnda rekommenderar jag till varenda människa som kan tänkas behöva en adrenalinshot av enorma proportioner.
Istället för att följa strömmen och vilseledas in i Thailand som majoriteten av de svenska semestrarna gör, vill jag rikta rampljuset till Malaysia. Huvudstaden Kuala Lumpur är fräschare och innehåller mycket av Bangkok, men i mildare ton. Om man sen rör sig emot den mellersta delen av landet till Cameron Highlands så väntar en naturskatt. Det stora bergsområdet har en fantastisk natur, med djupa, grönbländande dalar. Längs alla vägar finns kilometervis av områdets största exportvara, te. De härliga formationerna av teplantagen för genast tankarna till Sagan om Ringen-filmerna. Att sedan trekka runt i dessa miljöer, vandra i timtal längs bergen, för att nå toppar och belönas med utsikt över detta landskap, är oslagbart.
Precis som med Thailand omges Malaysia av öar, både väst och östkusten erbjuder ett bra utbud av lugn, vackra stränder och äventyrlig dykning. Dessa öar är ännu inte lika exploaterade som Thailands tyvärr börjar bli. Slutligen måste den häpnadsväckande Borneodjungeln nämnas. Där man under rätt årstider kan bevittna helt makalösa djurarter i en spännande miljö.
Det blir den sista punkten ifrån min resa i Asien, om mindre än två veckor bär det av till Roskildefestivalen. Förhoppningsvis har vädergudarna tröttnat på regnmirakel vid det laget.
Krönika av 
Jesper Hassell 15 jun 2009 16:30